Sunday, June 8, 2014

Vad gör jag med mitt liv nu? [Post-Graduation Panic]

Hell is for children
Hur mår ni, mina övergivna trollungar och förbisedda muffinsformar (wait what...)? Det var ett tag sedan sist, en hel månad för att vara exakt, och i mitt förra inlägg undrade jag om ni ville se recensioner av Fablehaven-serien... vilket jag fortfarande inte har bestämt mig för än. Det får gå som det går, om jag orkar och har lust. Även om jag inte recensera den så vill jag att ni ska veta att jag rekommenderar den väldigt varmt och älskar den så oerhört mycket. Den har satt standarden för bästa böcker jag läst under 2014, så det finns allt lite competition här. 

Jag har inte varit aktiv med bloggen särskilt mycket under 2014, har jag märkt. Jag har i stort sett glömt av att jag har en blogg då och då, förmodligen för att jag inte känner för att skriva just nu. Ni är inte beroende av mig, vilket såklart är bra för både min hälsa och eran, men det sätter ingen press på mig att skriva... Jag har därför funderat på att lägga av, men jag tror att det kommer förbli som det alltid har varit under de tidigare åren. Jag kommer och går som jag vill, och jag uppskattar alla er som finns här när jag väl skriver något. Jag finns alltid på tumblr, twitter och goodreads, så även om jag inte skriver här så har jag alltid åsikter om böcker och sådant utanför bloggen. Bara en heads up :)

Jag har tagit studenten. Den 3/5 tog mina tre år på IHGR, i Göteborg, slut och det gick ut i tårar, glädjen och så oerhört många kramar. Jag fick åter igen en Academic Achievement (inte för att skryta), tillsammans med tre andra från min klass, och jag tror aldrig vi har varit så tajta i klassen som just den sista veckan. Jag saknar många av dem, men såklart är jag glad att vara av med en del också... Mina lärare, dock, saknar jag oerhört mycket. Många av dem har haft ett sådant stort inflytande på mig och de val jag har gjort inför hösten, och förhoppningsvis min framtida karriär... Jag är oerhört tacksam och stolt över att de har stått ut med mig och min klass i tre år. 

Där har vi mig förresten. Studenten var en oerhört rolig och spännande dag, det var så olikt vad jag hade föreställt mig - och hundra gånger bättre! Jag var så glad hela jävla dagen, trots mina pessimistiska tankar om champagnfrukosten. Det blev en lång dag, med uppstigning klockan 5 för att hinna till champagnfrukosten med klassen för att sedan vandra ned som en grupp till Stenhammarsalen (konserthusen) för en två timmars lång ceremoni. Lärarna höll tal, vi skrattade tillsammans med två andra klasser som tog studenten med oss, och vi fick sedan gå upp på scen en och en för att ta emot våra diplom.Vi tog Graduation Pictures för ett tag sedan, och lämnade även in bebisbilder, för just den uppvisningen. När vi gick upp för att ta emot våra diplom visades båda bilderna på powerpointen bakom oss och jag kunde inte hålla mig för skratt när jag gick där. Min bild var så dum, men det var roligt ändå. 
Efter ceremonin åt vi lunch i skolan tillsammans med lärarna, tog bilder och sade farväl i klassrummen... min mentor grät under hela tiden som hon höll "tal" för oss, och självklart började jag hicka som en jävla lipsill... Det var väldigt emotionellt, trots att vi var så glada. Jag älskar min mentor så oerhört mycket och det var väldigt jobbigt att ta farväl.. Tack för de här åren.

Utspringet kom härnäst, på röda mattan ut från skolingången och med hög musik att dansa till, välkomnandet från våra familjer med plakat och presenter. Det var helt fantastiskt, om än trångt. Många i min släkt var där, vilket var roligt och lite förvånande, tillsammans med mina converse för inte en jävla chans att jag tänkte åka flak i klackskor. Flaket gick härnäst och jag hade egentligen inte planerat att åka med, men det var så roligt och jag är så glad att jag ändrade mig. Det var trångt, svettigt och högljutt... men det var ett firande med alla andra studenter, och glädjen smittade liksom av sig. 

Jag fick köra hem mig själv efter flaket, då ett av banden som hängde om min hals var en bilnyckel till familjens (min) nya bil! Ensamtiden var uppskattad, då jag fick chans att varva ned lite, men även oerhört spännande då jag fick vänja mig vid en ny bil mitt i rusningstrafiken, haha! På studentmottagningen fick jag många fina presenter av släkt och vänner, bland annat en tekanna från min bästa vän sedan 12 år tillbaka... HÄR SKA DRICKAS TE! Vuxenprylar i stora buntar, det är nästan som jag undrar om de vill att jag ska flytta hemifrån och bli av med mig, haha! Jag ska inte gå in på detaljer, men det var roligt.

Studentfesten på kvällen var ingen direkt höjdare, tyvärr, då jag var extremt trött och det var ingen dansvänlig musik på klubben vi var på... Men såhär i efterhand är jag glad att vi fick en sista stund tillsammans, hela klassen, även om det inte var jätteroligt just då. Mina vänner hade kul och det räckte för mig :) Efteråt behövde jag ungefär en halv vecka för att sova ut igen, men slutresultatet blev ändå... JAG HAR TAGIT STUDENTEN! 

Post-Depressionen kommer väl nu då. Vad ska jag göra med mitt liv? I lagens ögon är jag vuxen och är fri att göra lite som jag vill. Min gymnasieutbildning är över och det är ett kapitel i mitt liv som... helt plötsligt tog slut? Det finns inget säkert ställe som jag vet att jag kommer återvända till i Augusti, där jag känner alla och känner mig säker. Istället väntar världen... och det är väl lika bra det! Jag är faktiskt glad över att ha slutat skolan, då det ger mig nya möjligheter. Jag ser fram emot att börja universitetet, att skaffa ett jobb och flytta hemifrån (om än det kommer ta lite tid att ta sig till den punkten). Jag ser fram emot min framtid, och därför är nog min Post-Graduation Panic inte så farlig ändå. Visst, jag har oerhört mycket fritid just nu, men jag har ett jobb som jag förhoppningsvis kommer bli inringd till någorlunda snart. Jag känner mig fri, men inte utan riktlinjer eller säkerhet. Det känns skönt att ha tagit studenten, även om jag kommer sakna min tid i skolan... lite grand, iallafall :)

Grattis till alla er som tar studenten i år! Lycka till i framtiden och gör det bästa utav den! 

P.S. Jag tror att bloggen fyller år någon gång här nu i början av juni... Grattis bloggen? xD Vad blir det, fyra år nu? Jo, jag tror det är fyra år. Fan vad gammal jag är. D.S.

4 comments:

  1. Grattis till både studenten och bloggen! :)

    ReplyDelete
  2. Grattis Emelie!!! Blev faktiskt lite lugnare av din text då jag själv har lite panik över att ta studenten (som jag gör imorgon). Lycka till i framtiden du också! :D

    ReplyDelete

Smyg in en liten kommentar om ni orkar, vill och kan! :D Jag försöker att alltid svara på kommentarer, men om ni har en fråga så mejla gärna! :D