Tuesday, June 24, 2014

The Melancholy of Mechagirl by Catherynne M. Valente

16146055Titel: The Melancholy of Mechagirl
Författare: Catherynne M. Valente
Sidor: 219
Format: Paperback (Haikasoru)
Release: 2013

THE MELANCHOLY OF MECHAGIRL
A woman who dreams of machines. A paper lantern that falls in love. The most compelling video game you’ve never played and that nobody can ever play twice. This collection of Catherynne M. Valente’s stories and poems with Japanese themes includes the lauded novella “Silently and Very Fast” and the award-nominated “Thirteen Ways of Looking at Space/Time,” and “Ghost of Gunkanjima”—which originally appeared in a book smaller than your palm, published in a limited edition of twenty-four.

Also included are two new stories: the semiautobiographical metafictional, and utterly magical “Ink, Water, Milk” and the cinematic, demon-haunted “Story No.6.”


RECENSION
Gång på gång köper jag novellsamlingar, trots att jag har tidigare förtydligat att jag inte gillar novellsamlingar. Gång på gång slinker de in i min famn när jag egentligen inte ska köpa böcker eller egentligen borde leta efter något annat, och varje gång följer de med mig hem. Jag har erkänt förr att det finns vissa, om än de är få, novellsamlingar som jag verkligen tycker om och njöt av. Oftast är det tvärtom, att jag inte kan riktigt njuta eller ta till mig berättelsen p.g.a. de är så korta och jag inte hinner binda mig till dem. Jag hinner inte ta till mig karaktärerna, deras rädslor och önskningar, och kan därmed inte sympatisera. Oftast kan jag inte ta till mig berättelsen eftersom den inte hinner ta plats i min hjärna innan den försvinner. 

Catherynne M. Valente nöjde sig inte med det. Istället skrev hon komplicerade och abstrakta berättelser som får det att knaka när hjärnan börjar jobba för att hänga med och förstå vad som verkligen händer. Jag förstod inte allt, jag fick lusten att läsa om berättelserna en och en för att verkligen kunna ta till mig dem, och jag uppskattade dem. En skulle kunna tänka sig att jag inte skulle gilla dem just för att jag inte förstod dem, men det blev raka motsatsen. Jag gillade dem för att jag var tvungen att tänka efter, för att jag inte riktigt förstod det abstrakta - och jag tror att det var just det abstrakta som jag uppskattade. Det var udda, lite konstigt, men väldigt gripande och jag fick känslan av att det var djupt och meningsfullt... Sedan om det var ren bullshit vet jag inte. Vem vet, Valente kanske skrev något helt meningslöst med fina ord som fick det att låta viktigt? Jag vet inte, men av det jag uppfattade så var det saker som fick mig att tänka efter; om världen, om mig själv, om människor relationer, et cetera. Jag gillade dem trots att jag inte riktigt förstod dem, och det gjorde dem spännande. 

Språket är väldigt... avancerat? Nej, inte egentligen, men det var annorlunda från många böcker som jag vanligtvis läser. Det var till viss del svårt, men förståeligt... Jag tror det är en smaksak, vissa kanske tycker att det är för svårt och inte orkar med det, andra kanske fascineras av det. Jag själv... ja, jag brydde mig inte så mycket. Jag tog mig an det och förstod förhoppningsvis det mesta som var av vikt.

Novellerna var... speciella. Jag tyckte väldigt bra om det flesta av dem, nu när jag tänker efter, speciellt några av de i mitten. Story No.6 var lite haunting, nästan lite kuslig, och det gillade jag. Ink. Water. Milk. var... intressant. Den var så abstrakt och udda och hade ett konstigt sammanhängande, men samtidigt älskade jag att läsa den. Killswitch var väldigt intressant, den handlade om ett datorspel som endast kunde spelas en gång. Jag hade velat spela det spelet, även om det hade varit extremt frustrerande. The Girl with Two Skins var vacker, den fick mig verkligen att tänka efter och var även väldigt abstrakt. Fade to White tog upp både rasism och medians influens på människor och samhället i sig, samtidigt som den påminde lite om Matched av Ally Condie (de väljer en partner). Den tog även upp kvinnomakt, som i om det vore ombytta roller i världen där kvinnan var den med mest makt. Det var lite dystopia över det hela, med krig och ett rasande samhälle. Nu när jag skriver om den kommer jag ihåg ganska mycket om den: män är en döende art, så de har ett program där endast de med tillräckligt många spermier per ejakulation tillåts bli "husbands", ett stolt "yrke" som går ut på att göra sina fruar (de byter efter x antal år) nöjda, etc. De försöker återbygga mänskligheten med det här programmet, med reklamfilmer som promotar familjeliv och barnafödsel... Det var väldigt intressant, med en spännande twist på hur vi ser på samhället och hur kvinnor och män blir olika mycket värda i olika situationer (samt även när det blir ombytta roller).

Sist, men inte minst, har vi Silently and Very Fast, som handlar om vad det är att vara människa. Vart går gränsen? Vilka är kraven? Elefsis, en maskin, lär sig om människan och djur, deras relationer, deras känslor, etc. med en ny värd som kommer med varje uppdatering. Hon vill bryta sig loss från sin värds hjärna och bli sin egen, men ställs mot frågor som vad som krävs för att ses som en tänkande individ. Vad är känslor? Är inte reaktioner inlärda, från mor till dotter, från generation till generation, och kan inte robotar lära sig? Elefsis har lärt sig av sina värdar, härmat deras beteende, på samma sätt som den lilla apan härmar den stora apan. Vad är det som skapar en individ? Vad bringar individuellt tänkande och självständighet? Det var en väldigt intressant berättelse som jag verkligen uppskattade.

Novellsamlingen tar upp många saker, bland annat kvinnor och kvinnorätt, rasism, självständighet och relationer. Det är abstrakta exempel som ges, men samtidigt som det kan vara förvirrande så kan det även göra det hela mer förståeligt när en tänker utanför normen. Med ett annat sken, ser en inte hur fel situationen verkligen är? Förstår en inte sammanhanget? Det var väldigt intressant att läsa och jag tycker att boken tar upp och utforskar viktiga och intressanta delar av livet. Det kräver lite eftertanke, men om en verkligen försöker se in i de olika berättelserna så tror jag att det finns en mening med var och en. Jag gillade det.

Sammanfattningsvis, abstrakt och komplicerad, men med goda motiv och intressant världssyn. Rekommenderas om en vill använda hjärnan till individuellt tänkande, och inte bara läsa och acceptera det som står. Tänk efter. Utforska. Sympatisera. Förstå. 

No comments:

Post a Comment

Smyg in en liten kommentar om ni orkar, vill och kan! :D Jag försöker att alltid svara på kommentarer, men om ni har en fråga så mejla gärna! :D