Wednesday, March 19, 2014

Ondvinter av Anders Björkelid

OndvinterTitel: Ondvinter
Serie: Berättelsen om Blodet #1
Författare: Anders Björkelid
Uppläsare: Hamadi Kehmiri
CDs: 8 st
Format: Ljudbok (Storyside)
Release: 2009

Tvillingarna Sunia och Wulf har vuxit upp med sin far i en liten fredlig bondby. De står vid sidan av bygemenskapen, men byborna bemöter deras far med en ovanlig respekt och kallar honom aldrig annat än herrn. En dag ändras allt i ett slag, en märklig kyla sprider sig över trakten, stora vargspår syns i snön runt boningshusen och ryktet går att galgmän synts i skogarna. För mycket länge sedan skakades landet av den första Ondvintern, nu ser den ut att återvända. Kylan tränger in överallt, även i människornas hjärtan och sinnen. Till slut tvingas Sunia och Wulf fly för sina liv. De träffar den stolta Bergsfrun som långsamt väcker deras medvetande om en annan verklighet en där de tillhör ett märkligt folk med ovanligt lång livslängd, bundna av Tradionen och Rytmen, sammanlänkade genom Blodet.

RECENSION
Jag har inte lyssnat på ljudbok på flera, flera år (om en inte räknar de få minutrarna av Frankenstein (länk) som jag lyssnade till på YouTube eftersom jag inte orkade läsa) men nu i förra veckan tänkte jag att jag måste ha något på min telefon när jag jobbar eller när jag ska sova. Jag såg att Berättelsen om Blodets fjärde del hade kommit ut och tänkte ”Jamen, jag har ju tänkt läsa Ondvinter någon gång…”. Jag köpte den aldrig när den kom ut eftersom jag var rädd för att språket skulle kännas för barnsligt, och det tror jag nog att jag hade hållit med om även nu om jag faktiskt hade läst och inte lyssnat till den.

I vilket fall, här låg jag i sängen en kväll, alla lampor släckta och med ljudboken i stereon… och jag rös. Jag tror att jag inte hade tyckt lika mycket om boken om jag hade läst den själv, med mina egna tolkningar av rösterna, men här med en ljudbok… åhhh, det var så bra. Uppläsaren var kanske inte särskilt speciell eller något, men det var något som gjorde att jag inte kunde sluta lyssna… jag älskade det. Såhär om kvällen när det är kallt och mörkt, och jag låg där och lyssnade till boken… det var nästan skrämmande. Jag fick rysningar och kände mig lite orolig när jag lyssnade på Ondvinter, speciellt under en viss del där det händer så mycket som förvirrar en – när hela äventyret sätts igång.

Senare, när jag jobbade i fredags hade jag lagt över två skivor på min telefon och lyssnade under tiden som jag monterade bil… Jag är ganska säker på att jag gjorde grimaser då och då, då jag kanske inte höll med eller tyckte att något var lustigt eller udda. Det var oerhört underhållande och jag blev lite besviken när mina två skivor var över och jag var tvungen att återgå till vanlig musik när jag arbetade. Jag blev så tagen av den här ljudboken att jag verkligen ville lyssna till den hela tiden och ta reda på vad som hände. Eftersom den blev läst för mig så hade den nog en annan slags känsla än den kanske hade haft om jag läst den själv, det listade jag ut när jag verkligen lyssnade till språket som användes.

Språket i sig var bra, men om jag hade läst den själv hade jag kanske tyckt att det var lite upprepande och barnsligt. Men eftersom jag istället lyssnade på när någon läste upp det för mig, trots våra meningsskiljaktigheter om hur man uttalar vissa ord (det heter väänlig inte vännlig, excuse your accent), så tyckte jag nästan om det och det passade verkligen berättelsen. Sedan var det så roligt hur alla karaktärer fick olika röster av berättaren, även om vesslans röst var lite sliskig… bra voice acting! :D


Själva storyn, ja det fanns ju en sådan också, var inte alls vad jag hade väntat mig. Här har vi Wulf och Sunia som inte vet något om sitt ursprung, eftersom deras far är mystisk, och sedan vänds hela deras värld uppochned för att de tillhör något uråldrig kungarike? WHAT? Det var jättespännande och oförutsägbart; jag hade verkligen ingen aning om vart berättelsen var på väg. ÅÅHHH, det fanns så många frågor! 

Karaktärerna var bra; jag tyckte speciellt om när Wulf och Sunias band bröts lite grand och Sunia blev en helt egen karaktär istället för ena sidan av ett mynt. Jag tyckte inte att de var särskilt stereotypiska heller, vilket alltid är ett plus, utan båda huvudkaraktärerna kändes ganska egna och jag känner doften av lite förstöra-könsregler-kaka - Sunia är den med svärdet, hon är tyst, hon lyssnar, inte så bra på att prata, kick-ass; Wulf är tjatig, skarptänkt, lite svagare än sin syster (fysiskt) och ivrig. JAG GILLAR KARAKTÄRERNA, OKEJ?! Plus det här med "Traditionen" och "Rytmen" som det talas om, där det ena är för pojkar och det andra för kvinnor - KÖNSROLLET AARRGHHHH - och hur Sunia och Wulf helt skiter i det och står upp för sig själva... Ahhh, goda tiden :3 Jag tyckte om det.

Allt som allt var det en spännande bok och jag längtar ivrigt efter att biblioteket ska få in uppföljaren som jag reserverade häromdagen. Åhhh, det kommer bli bra. Inte det bästa jag läst, men bra nog och jag älskade att lyssna till Hamadi Kehmiri som läste upp den. Han gjorde det bra. Tips: lyssna på ljudbok när ni ska sova, i mörkret, och känns gåshuden. Jag fick seriöst rysningar.

Uppföljare:
Eldbärare Förbundsbryterskan Frostskymning

No comments:

Post a Comment

Smyg in en liten kommentar om ni orkar, vill och kan! :D Jag försöker att alltid svara på kommentarer, men om ni har en fråga så mejla gärna! :D