Saturday, March 1, 2014

Jag, Robot av Isaac Abramov

Jag, robot : novellsamlingTitel: Jag, Robot
Originaltitel: I, Robot
Författare: Isaac Abramov
Sidor: 384
Format: Inbunden (Natur & Kultur)
Release: 1950

Isaac Asimovs kultförklarade science fiction-klassiker Jag, robot från 1950 är läst över hela världen. Nu kommer den i efterlängtad nyöversättning.
1. En robot får inte skada en människa eller genom underlåtelse att handla tillåta att en människa skadas.
2. En robot måste lyda de befallningar som den mottar från människor, med undantag av sådana fall då dylika befallningar kommer i konflikt med den första lagen.
3. En robot måste skydda sin egen existens, förutsatt att detta icke medför brott mot den första eller andra lagen.


RECENSION
Jag har läst den här i svenskan, då vårat tema just nu är dystopi/science fiction... Ja, det här känns mer som en utopi, om jag ska vara helt ärlig.


dys•to•pi•a (dɪsˈtoʊ pi ə) 
n., pl. -pi•as.
an imaginary society in which social or technological trends have culminated in a greatly diminished quality of life or degradation of values. Compare Utopia.

Den här definitionen stämmer ganska väl överens med det som jag själv har fått för mig att dystopi är, så jag vet inte, Jenny, det här är nog ingen dystopi. Maskinerna räknar ut, tack vare styrkan hos den första av robotologins lagar, vad som är bäst för mänskligheten; vad och i vilken mängd som ska produceras, de ser till att ingen människa går hungrig eller utan hem, ingen är arbetslös, etc. Det verkar rätt bra, om jag ska vara ärlig, och det finns inga större konflikter som stör det här samhället. Kapitlen, eller novellerna, i den här boken handlar alla om olika små konflikter, t.ex. ett programmeringsfel som uppstått, och det finns därför ingen övergripande konflikt som jag kan tänka mig skulle ställa till med några problem. Det verkar som ett rätt bra samhälle.

Jag, Robot är en novellsamling, men en väldigt sammanhängande sådan. Alla kapitlen är berättelser om ungefär samma människor, som alla har varit i kontakt med Susan Cavill - det verkliga huvudpersonen, som berättar alla de här berättelserna för en journalist. Detta gör att boken känns mer som en roman än som en bok fylld med småberättelser, vilket gjorde att de inte kändes som noveller överhuvudtaget - inte i den benämning som jag är van vid. Det här är väldigt positivt för mig som vanligtvis inte tycker om novellsamlingar (men läser dem ändå, det måste ju vara något fel på mig). Så, kort och gott: det var sammanhängande, det fanns en röd tråd och jag tyckte om den här "novellsamlingen".

Språket kändes lite barnslig då och då, speciellt eftersom karaktärerna i varje kapitel var tvungna att förklara vetenskapliga begrepp på ett "diskret" sätt för läsare - alltså i konversation. Om jag hade haft en partner i robotologi så skulle jag då inte behövt förklara för min partner vad en viss term betydde, eller upprepa robotologins lagar, eftersom vi båda är utbildade inom ämnet och inte behöver få det förklarat för oss. Detta gjorde att konversationerna blev lite tjatiga och barnsliga, även om det var till för att smidigt förklara för läsaren vad som hände utan att gå in på onödiga detaljer som skulle sänka bokens tempo. Har jag gjort mig förstådd? Det kändes lite barnsligt, men det var nödvändigt för att läsaren skulle förstå vad som hände.

Karaktärerna är inga som jag särskilt relaterade till - de var bara där och gjorde något - men de hade en uppgift och det var nog. De var inte så utmärkande, men samtidigt så behövdes det inte.

Robotarna... Ah, robotarna. Vi stöter på en hel del av dem i den här boken, allt ifrån den första talande roboten tills de så avancerade att inte ens människan kan förstå sig på dem längre. Vad de alla har gemensamt, dock, är att de måste lyda robotologins lagar som verkar ha skapats i särskilt det syftet att robotar inte ska kunna förslava mänskligheten, som vi har sett i så många science fiction-filmer från Hollywood. Bra drag där, Abramov, väldigt snyggt gjort. Självklart borde vi, när vi skapar robotar, se till att de inte kan förslava mänskligheten - varför tänkte ingen annan på det? Jag gillade det. 

Min favoritrobot var Cutie från novellen vid namn "Logik". Han ifrågasatte världens existens och utifrån de fakta han kunde ta vara på, samt sin egen logik, räknade han ut en helt ny religion som enligt honom var den enda logiska. Det var speciellt intressant att se hur en ROBOT kunde få för sig att det fanns en gud, när vi själva ifrågasätter allt som har med religion att göra i dagens samhälle. Enligt många ateister är det inte LOGISKT att säga att det finns en gud, men här har vi en ROBOT - den mest logiskt tänkande av alla varelser - som kommer fram till just den slutsatsen. Det var väldigt spännande att läsa. Min favorit i hela boken.

Jag tyckte om den här boken. Den var lätt att följa med i, fungerade som enkelt tidsfördriv och jag hade inga problem med att läsa utan att titta på klockan. Bra där! Jag rekommenderar den här boken till er som är intresserade av tidig science fiction - Jag, Robot ska tydligen vara sci-fis motsvarighet till Sagan om ringen, så endast det kanske är en anledning att plocka upp boken. Men trots att den var bra så var den ändå bara det, bra. Den var inte fantastisk, den var inte häpnadsväckande, den var inte något jag skulle kalla en favorit - men den var ett bra tidsfördriv, en lätt läsning för en lästrött hjärna. 

No comments:

Post a Comment

Smyg in en liten kommentar om ni orkar, vill och kan! :D Jag försöker att alltid svara på kommentarer, men om ni har en fråga så mejla gärna! :D