Monday, December 16, 2013

The Ocean at the End of the Lane by Neil Gaiman

15783514
Titel: The Ocean at the End of the Lane
Författare: Neil Gaiman
Sidor: 181
Format: Hardcover (William Morrow Books)
Release: 2013

Sussex, England. A middle-aged man returns to his childhood home to attend a funeral. Although the house he lived in is long gone, he is drawn to the farm at the end of the road, where, when he was seven, he encountered a most remarkable girl, Lettie Hempstock, and her mother and grandmother. He hasn't thought of Lettie in decades, and yet as he sits by the pond (a pond that she'd claimed was an ocean) behind the ramshackle old farmhouse, the unremembered past comes flooding back. And it is a past too strange, too frightening, too dangerous to have happened to anyone, let alone a small boy.

Forty years earlier, a man committed suicide in a stolen car at this farm at the end of the road. Like a fuse on a firework, his death lit a touchpaper and resonated in unimaginable ways. The darkness was unleashed, something scary and thoroughly incomprehensible to a little boy. And Lettie—magical, comforting, wise beyond her years—promised to protect him, no matter what.

A groundbreaking work from a master, The Ocean at the End of the Lane is told with a rare understanding of all that makes us human, and shows the power of stories to reveal and shelter us from the darkness inside and out. It is a stirring, terrifying, and elegiac fable as delicate as a butterfly's wing and as menacing as a knife in the dark.

RECENSION
Jag hade helt glömt av att recensera den här boken o___o Jag trodde jag gjorde det... oh well

För dryga en månad sedan, i början av november under en onsdag när jag egentligen skulle pluggat (åh vad jag ångrar att jag inte gjorde det nu... vänta, jag borde göra det just nu också. MEN JAG ÄR TRÖTT) så åkte jag in till SF-bokhandeln i jakt på Coraline av samme författare... men snubblade över en SIGNERAD KOPIA av The Ocean at the End of the Lane och, och ja, som den själviska jävel jag är så var jag tvungen att köpa den. Jag läste den samma dag. Oh well

Jag vet inte vad jag ska klassa den här som... en vuxen barnsaga? Den var väldigt egen, i vilket fall, och väldigt förtrollande på många olika sätt. Gaimans språk är lite sagoaktigt och förtrollande, även om jag personligen tycker att det kan bli ganska... dött. Missförstå mig inte, hans språk är jättebra och vackert, men texten hade en sorts tyngd över sig som gjorde att jag lätt tröttnade och tyckte att det blev någorlunda segt. Men, ja, smaken är som baken.

Gällande själva berättelsen så är det, ja ni har kanske läst det, en man - som såg ut som Neil Gaiman enligt mig - återvände till sitt barndomshem och väcker gamla minnen från sin barndom när magi faktiskt existerade... något som han hade glömt bort. Jag tyckte oerhört mycket om delen när berättarrösten är vuxen, det var något speciellt med den som verkligen intresserade mig, men majoriteten av boken utspelade sig i minnen... som var lite speciella de med. 

Berättarrösten blev en blandning av vuxet återberättande och barnsligt tänkande, vilket var en trevlig och nyanserad mix som jag tyckte om. Jag tyckte om berättelsen - den var fin och spännande, samtidigt som den var lite läskig på ett sagosätt - men den hade inte alla knappar på rätt rock, om vi uttrycker det så. Inte? Nej, okej, jag vet inte vad jag säger, JAG ÄR TRÖTT. Men i vilket fall, det var en bra bok, men den gick inte hela vägen för mig. Jag kommer inte riktigt ihåg vad exakt den saknade, men jag tror snarare på att det var en känsla som jag personligen uppfattade och som andra kanske inte alls känner av (kan ha influerats av mitt privatliv just när jag läste boken också, då ens humör ofta speglas i hur man tolkar andra saker). I vilket fall som helst, det var en bra bok och jag ångrar inte att jag läste den.

Som sagt, jag kommer inte ihåg oerhört mycket om vad jag tyckte om den... Mer än att den var bra och jag inte visste hur jag skulle betygssätta den. Jag vill dock tillägga att den kändes ganska verklig, trots sitt magiska sagotema, och jag hade inga svårigheter att se det hela framför mig. I Sussex finns det nu en liten sjö som egentligen är ett hav som gränsar till ett annat sagoland och jag vill åka dit men samtidigt så vill jag inte hälsa på det där monstret i boken som påminde mig om CASSANDRA från Doctor Who. Å ena sidan så var monstret ganska äckligt och jag tyckte inte om det, men samtidigt så var jag lite kaxig när jag läste det och kände mest såhär:

Ååååh, Nine... som jag saknar Nine. Men, jo, som jag sade, det fanns en stor mängd mysighetsfaktor i den här boken och jag tycker väldigt bra om den... Men samtidigt så orkade den inte riktigt hela vägen. Orsak kan diskuteras. Jag rekommenderar i vilket fall den här boken till er som är nyfikna på Neil Gaiman eller en mysig/creepy vuxen/barnsaga... Jag kan inte kategorisera den och det stör mig! Så, jo, bra bok, läs den gärna, rekommenderas, tummen upp, Emelie out!

1 comment:

  1. Jag har aldrig läst något av Gaiman... Vet inte riktigt om jag gillar honom eller inte :P Och det lär jag ju inte få reda på heller för än jag försöker, men det finns så mycket annat som lockar ;)
    SV: Thank you very much ;D Och YES IT IS THE VERY BEST!!! :D Känner mig så vuxen och ansvarsfull (hahahahahahahaha xD)!

    ReplyDelete

Smyg in en liten kommentar om ni orkar, vill och kan! :D Jag försöker att alltid svara på kommentarer, men om ni har en fråga så mejla gärna! :D