Monday, September 30, 2013

Ashes by Ilsa J. Bick

Titel: Ashes
Serie: Ashes Trilogy #1
Författare: Ilsa J. Bick
Sidor: 480
Format: Hardcover (Egmont)
Release: 2011


IT COULD HAPPEN TOMORROW...

An electromagnetic pulse flashes across

the sky, destroying every electronic device, wiping out every computerized system, and killing billions.
   Alex hiked into the woods to say good-bye to her dead parents and her personal demons. Now desperate to find out what happened after the pulse crushes her to the ground, Alex meets up with Tom—a young soldier—and Ellie, a girl whose grandfather was killed by the EMP.
   For this improvised family and the others who are spared, it’s now a question of who can be trusted and who is no longer human.

Author Ilsa J. Bick crafts a terrifying and thrilling post-apocalyptic novel about a world that could become ours at any moment, where those left standing must learn what it means not just to survive, but to live amidst the devastation.


RECENSION
Jag var väldigt taggad på att läsa den här boken. Jag kommer ihåg i våras, under bokrean, när jag sprang till SF-bokhandeln efter skolan för att köpa sista exemplaret innan det försvann - och jag hittade det! Det tog några månader till (som det brukar göra) för mig att faktiskt sätta tänderna i den, och när jag väl gjorde det... Den var inte alls som jag väntade mig. Så, okej, jag kanske inte hade läst synopsisen ordentligt, men jag läste en recension en gång som sade att Ashes var ren och skär skräck. Självklart, eftersom jag är jag, så bara antog jag att den skulle vara jätteläskig, ha en massa THE THING-monster eller psykologiskt trauma, och jag var jättetaggad på det... Men, ja, så visade det sig inte vara.

Missförstå mig inte, jag tyckte om den här boken. Den var väldigt bra, faktiskt, och om jag hade läst synopsisen innan... då hade jag nog tyckt ännu bättre om den. Men eftersom jag hade så höga förväntningar - på en helt annan handling dessutom! - så blev jag otroligt besviken när det visade sig att nej, här finns inga psykologiska trauman eller John Carpenter-monster. Det finns kannibaler/zombies (de är typ smarta zombies), en ganska logisk förklaring, världens undergång, desperata människor - dystopi alltså. Det är en bra dystopi, helt enkelt, med ganska mycket gore och väldigt lite nervbrytande skräck.

Så nej, jag tyckte inte illa om boken. Jag blev bara väldigt besviken, vilket är helt och hållet mitt eget fel, och därför kunde jag inte njuta av den på samma sätt som jag kanske skulle gjort om jag inte hade haft helt skruvade förväntningar. Den var faktiskt bra.

Jag skulle inte säga att den är överdrivet originell, dock, eftersom det är kannibal-zombies, världens undergång, bla bla bla, allt det där. Vi har sett det hundra gånger, men jag tyckte ändå inte att den var ååh så kliché. Författaren lyckades ta ett ganska vanligt tema och göra det till sitt eget, vilket jag är väldigt imponerad av. Det kändes inte upprepande, utan det kändes ganska fräscht och intressant. Så bra jobbat!

Jag tyckte dock att den var lite... osammanhängade först. Men endast under ungefär halva delen av boken, och det var för att jag inte visste vart boken var på väg (vilket var bra). Den började på ett helt annat ställe än vad den började på, och jag skulle inte säga att den var särskilt genomskådlig eller förutsägbar. Jag blev hela tiden överraskad av vart författaren försökte ta karaktärerna, hur de ändrade riktning och huvudkonflikten var någon helt annan än vad jag trodde att den skulle vara. Men under första halvan så kändes det som två olika berättelser, istället för en. Det ordnades dock mot slutet och det kändes som en någorlunda solid bok alltigenom.

Mot slutet var jag livrädd för att det skulle bli triangeldrama med huvudkaraktären och två killar (jag tänkte inte nämna vilka), men jag säger det nu: var inte rädda för det. Jag kan inte säga något om uppföljaren, men i Ashes finns det inget triangeldrama och det är jag oerhört glad över. Så jag ville bara slänga in det som en försäkring så att ni inte börjar läsa boken, börjar misstänka ett triangeldrama och lägger ned den p.g.a. det. Så ni kan vara lugna.

Apropå huvudkaraktären: Alex är berättelsens hjältinna, en snart 18-årig tjej med (spoiler) hjärncancer som beger sig ut i skogen för att försöka ta tag i sitt liv och sin identitet. När attacken väl kommer, och världen går under, är Alex ute i skogen - borta från alla civilisation - med en 8-årig flicka vid namn Ellie. Tillsammans måste de överleva den här shitstormen.

Jag vill bara säga att Alex var en helt resonabel karaktär rakt igenom. Hon är stark, hon är svag, hon är relativt verklighetstrogen och liksom alla andra har hon sina egna brister att ta hand om samtidigt som hon måste försöka överleva världens undergång. Jag såg inga fel med den här karaktären, det var inga problem att följa henne genom nästan 500 sidor och jag hade absolut inget emot henne. Karaktärsutvecklingen för just Alex är speciellt intressant, eftersom halvvägs genom boken tvingas hon fatta ett beslut - ett beslut som gör att hon mister allt hon älskar. En gång till alltså. Jag älskade att se hur hon fick mista allt hon hade kvar, och sedan försöka gå vidare med sitt liv - och med nämnda förmodade triangeldramat (som inte blev ett triangeldrama). Det var speciellt att se henne försöka gå vidare, acceptera nya känslor och slåss mot minnena. Hon ville inte släppa taget, hon vågade inte ta in något nytt i rädsla för att glömma - och jag tyckte om hur den utvecklingen tog form.

Språket är bra, inget att klaga på här. Berättas i tredje person, med fokus på Alex såklart. Jag tror att det var ett bra val, det hade kunnat bli alldeles för mycket om Bick hade valt att skriva Alex i första person... Jag har en känsla av att det hade gjort boken - och karaktären - sämre. Men det är enbart spekulationer.

Allt som allt är det här en väldigt intressant bok, och jag rekommenderar den. Det är en bra dystopi, trots att den kanske kan ses som ej originell, men den kändes inte kliché. Jag tyckte att författaren gjorde ett bra jobb med att hantera ett redan använt koncept, med sina egna detaljer så klart. Som sagt, kannibal-zombierna var inte som de traditionella zombierna vi ofta stöter på, utan något mitt emellan galen kannibal, men ändå människa, och tvättäkta zombies. Jag gillade det, och det kändes som att Bick hade en tydlig känsla för hur det hela hände. Ofta när det kommer till zombies så brukar författarna lämna frågan om hur zombies uppstod utan svar, utan några spekulationer, men Bick gjorde ett bra jobb med att ge karaktärerna chansen att försöka få svar själva. Jag gillade det.

Rekommenderas till dystopiälskare där ute, och som inte är rädda för ganska äckliga och gore-iga scener. Ja, de är faktiskt rätt äckliga. Och herregud, det slutet, jag stirrade på sidan i flera minuter och min hjärna bara skrek. Endast p.g.a. sista sidan kan jag tänka mig att läsa resten av trilogin. 

Uppföljare: 
11320138 15947841 

No comments:

Post a Comment

Smyg in en liten kommentar om ni orkar, vill och kan! :D Jag försöker att alltid svara på kommentarer, men om ni har en fråga så mejla gärna! :D