Tuesday, July 16, 2013

Bitterblue by Kristin Cashore


Innehåller spoilers för de som ej läst föregångarna!

Titel: Bitterblue
Bitterblue (Graceling Realm, #3)(Svensk titel: Hemligheternas rike )
Serie: Graceling Realm #3 (org. The Seven Kingdoms Trilogy)
Författare: Kristin Cashore
Sidor: 563
Format: Hardcover (Dial Books)
Release: 2012

Welcome to a glorious realm of mystery, magic, heroism and danger.

In a world where a small percentage of people have an extreme skill called a Grace, King Leck's Grace allowed him to tell lies that everyone believed.
   When Bitterblue became queen at ten years old, she thought her father's murder meant the end to his violent, sociopathic influence. 
   She was wrong.
   The intensly anticipated companion to the New York Times bestsellers Graceling and Fire is even more "rageful, exhilirating, wistful" and romantic. Now eighteen and believing her advisers are overprotecting her, Bitterblue begins sneaking outside the castle at night and walk the streets of her own city, disguised and alone - risking her life as well as her heart.

You don't need to have read Graceling or Fire to love Bitterblue. But if you haven't, you'll be dying to read them next.

Welcome to the Graceling Realm.

RECENSION
För det första: jag rekommenderar att ni läser både Graceling och Fire innan ni läser den här boken, trots att beskrivningen påstår att den kan avnjutas utan tidigare erfarenhet. Jovisst, om ni vill förstå halva boken så behöver ni inte det. Men om ni vill förstå hela boken, samt förstå varför jag tyckte så mycket om den här boken, då rekommenderar jag er att läsa hela serien. 

Bitterblue är då den sista boken i Graceling-serien (De Utvalda på svenska), en serie som jag personligen tycker har varit ganska solid genom alla tre böckerna. Graceling var underbar, Fire snäppet mindre men fortfarande fantastisk, och Bitterblue står ett trapsteg nedanför här med. Det visar att serien blir kanske sämre för varje bok, men de blir aldrig dåliga. Jag hade lite svårt att komma in i Bitterblue eftersom det inte hände så mycket som intresserade mig först, men allt som allt är det en bra bok. Kanske verkar den lite tråkig när man läser den för första gången, men när man väl har fått ta in hela boken så inser man att den faktiskt är rätt bra. Jag ska förklara varför.

Den här boken var... lite seg. Det är väldigt mycket politik (vilket visserligen intressant för någon som älskar Game of Thrones) och ärligt talat så händer det inte otroligt mycket. Kärleksintrigen underhöll mig ärligt talat inte, kanske för att den var för hastig och kännandes meningslös i början, men kanske även för att den inte fördjupades utan förblev väldigt kort. Men det är okej. Det visar att den här boken, till skillnad från de tidigare två böckerna, inte handlar om enbart kärlek. Detta är i grund och botten en bok om politik i ett sårat rike som håller på att glömma och förlåta de hemskheter som pågick förr i tiden. Det är ett rike som håller på att läka, sakta och kanske vid snäppet från galenskap, men den läker och det är vad som är viktigt med den här boken. Jag älskar att Cashore skrev den här boken inte med syftet att underhålla kärlekskranka ungdomar utan för att faktiskt visa vad karaktären Bitterblue var villig och behövde göra för att kunna acceptera framtiden. Den här boken handlar om att bli en ledare för ett sårat folk.

Det är vad som jag tyckte om med den här boken. Jag är faktiskt väldigt glad att kärleksintrigen höll sig mycket i bakgrunden, eftersom att förstå historien innan Bitterblue var mer i fokus och att förstå vem som vill skada riket. Det var ett mysterium, något förutsägbart då och då i berättelsen, och jag är väldigt glad att det var det som Cashore valde att fokusera på med den här tredje och avslutande boken.

Dessa är några få grejer som jag gillade med boken, men den sak som fick mig att verkligen tycka om den här boken, det var hur den knöt samman resten av serien. Bitterblue är ett perfekt avslut på en härlig serie, den hade allt som jag vill att en sista bok ska ha. Den knöt samman serien på ett härligt sätt, alla frågor fick sina svar och det var en bra avslutning helt enkelt. Jag älskar att den knöt samman serien, det är min favoritgrej med hela boken, och därför tycker jag att om man ska läsa någon bok i den här serien - läs den från början till slut. Att läsa en enstaka bok, eller i oordning, tycker jag låter väldigt tafatt - man får inga svar men många frågor. Så läs Graceling, Fire och Bitterblue, mina vänner, i den ordningen.

Karaktärsmässigt... Jag älskar fortfarande Po, från Graceling. Bitterblue var en bra karaktär, men jag kunde inte direkt relatera till henne och jag hyste inga starkare känslor för henne av någon anledning. Hon är en bra karaktär, men jag fann inget speciellt med henna. Dock tycker jag om hennes utveckling, och slutet var min favoritdel med Bitterblue. 

Vi får återse många gamla karakärer (OMG FIRE!!!) från tidigare i serien, men jag tycker i stort sett lika mycket om dem nu som jag gjorde när jag läste de andra böckerna. Po och Katsa är OTP, mina vänner. Sedan har vi några nya karaktärer - Saf och Teddy, till exempel. Jag tyckte mycket om Teddy, han var ganska härlig, men jag tyckte mindre om Saf. Jag hade inget emot honom, men jag förstod honom inte. Han var ganska typiskt ett kärleksintresse, men jag kunde inte relatera till honom, tyvärr. Jag... jag vet inte. Jag gillade honom inte, men jag ogillar honom inte heller särskilt starkt. Han var väl okej... antar jag. Men ganska tråkig, tyckte jag nog. Oh well.

Kärleksintrigen tyckte jag mestadels var tråkig, men som sagt, den varade inte särskilt länge eftersom den inte var i fokus för berättelsen egentligen. Den är inte överdrivet viktig, om man säger så... xD Dock gillade jag att Saf inte förlät Bitterblue bara sådär, utan han var förbannad ett rätt bra tag... större delen av boken faktiskt! Å ena sidan var det uppfriskande att få läsa om, men å andra sidan så var det irriterande för att han var en sådan surpuppa... XD Men det var bra.

Språk: Lika bra som alltid.

Okej, så kort och gott: jag gillade den här boken. Den var inte lika bra som Graceling eller Fire, men ett perfekt avslut på serien. Jag rekommenderar hela serien till er som är intresserade, och om ni inte tyckt att Bitterblue verkat något intressant men har läst de andra delarna i serien... Läs den här också. Ett perfekt avslut, som sagt. CLOSURE! 

No comments:

Post a Comment

Smyg in en liten kommentar om ni orkar, vill och kan! :D Jag försöker att alltid svara på kommentarer, men om ni har en fråga så mejla gärna! :D