Sunday, June 23, 2013

The Invention of Hugo Cabret by Brian Selznick

The Invention of Hugo CabretTitel: The Invention of Hugo Cabret
(Svensk titel: En fantastisk upptäckt av Hugo Cabret)
Författare: Brian Selznick
Sidor: 533
Format: Hardcover (Scholastic)
Release: 2007

A CRYPTIC DRAWING, A STOLEN KEY, A MECHANICAL MAN... 
SPELL-BINDING MYSTERY IN THE STREETS OF PARIS.

Clock keeper and thief, Hugo lives in he walls of a busy train station. He desperately believes a wind-up figure will make his dreams come true. But when his world collides with an eccentric girls and a bitter old man, Hugo's undercover life, and his most precious secret, are put in jeopardy.

With 284 pages of original drawings, and combining elements of picture book, graphic novel, and film, Brian Selznick breaks open the novel form to create an entirely new reading experience. Here is a stunning, cinematic tour de force from a boldly innovative storyteller, artist and bookmaker.

RECENSION
Usch vad jag skämmer bort er, mina vänner, recension på recension... Hya mig, ni måste ju må dåligt av så mycket uppdatering på en gång. Midsommarhelgen måste  vara hektisk! I vilket fall, jag har nu läst The Invention of Hugo Cabret som jag köpte på måfå under Bokmässan i Göteborg förra året, på en söndag liksom nu, i den söta lilla bokhandeln The English Bookshop. Mmm, jag tycker om den. 

The Invention of Hugo Cabret, som jag har förstått har blivit filmatiserad någon gång, är en bilder-bok om lille Hugo Cabret som sliter och svälter i en tågstation, men som hålls vid liv av hoppet hos en maskin och minnet av sin far. Det är stöld, nya vänskaper, och ett begravt förflutet som grävs upp i den här boken (som jag antar är för barn?). Den gick oerhört fort att läsa, trots sitt höga sidantal, och det var för det mesta dags för att bläddra. Den tog mig 100 minuter att läsa, med start ikväll och slut ikväll. En oerhört lätt och mysig läsning, så om ni inte orkar läsa långa och jobbiga böcker någon gång så är det här en bok ni kanske vill plocka upp.

Till att börja med, det är en väldigt intressant historia. Jag visste inte riktigt vad jag skulle vänta mig när jag började läsa boken, men inte var den som jag trodde alls. Det var tecknade bilder var och varannan sida som beskrev scener utan ord. I ett tillfälle i boken får vi följa Hugo när han blir jagad genom tågstationen, endast i bilder, vilket enkelt illustrerar allt som händer utan några ord på papper för ögat att ta in. Man brukar säga att en bild säger mer än tusen ord, och kanske det är sant. I vilket fall så beskrev bilderna bra vad som hände i boken och det var lätt att hänga med. Plus att de var duktigt illustrerade.

Såhär i efterhand så kan jag känna "Jaha? Var det allt?" eftersom den gick så fort att läsa. Men i verkliga fallet, om jag verkligen ska tänka efter, så finns det allt lite mening med den här boken. Det är en fin berättelse, hands down, och den är intressant. Jag var väldigt nyfiken på hur det kunde gå från ett uppdrag till ett annat mellan del ett och del två av boken. Maskineriet som beskrivs, livet som Hugo lever, det var allt väldigt intressant, om än något lätt att läsa utan att behöva tänka efter för mycket. Jag reflekterade lite kring den äldre mannens handlingar i början av boken, gällande den moraliska rättvisan och så vidare, men det var så långt jag kom när det gällde tankeväckande. Kanske har jag missat något, detta känns som en sådan bok man nästan måste läsa om igen för att förstå ordentligt. Eller så tänker jag mig att det är mer komplicerat än verkligheten faktiskt framställer. I vilket fall, det var en trevlig läsning.

Karaktärsmässigt så fann jag ingen större empati för dem. Eller jo, jag kände ju för Hugo och den gamle mannen, men jag kunde inte fullt relatera till dem. Jag tänkte inte över dem särskilt mycket, jag lärde mig inte att älska dem, om ni förstår min tankegång. Jag fann inget större intresse för dem, men samtidigt så hade jag inget emot dem. Utom Isabelle... hon var irriterande. Jag tänker inte berätta varför, men hon var det. Läs boken och ta reda på det själva.

Men som sagt, jag kunde inte riktigt känna för karaktärerna, de var kanske inte så involverade som jag hade velat. Dock fanns det väl någon karaktärsutveckling, speciellt för Hugo, och den tyckte jag faktiskt om. Han var den ende karaktären - och huvudkaraktären, så det vore ju vettigt - som jag faktiskt kunde följa känslomässigt, om än inte på skyhöga nivåer. Men jag gillade det.

Det här var en trevlig läsning. Inget svårt språk, lätt att ta till sig och lätt att hänga med i. Illustrationerna gav en bildberättande mening, där man fick se bilder och tänka efter något för sig själv utan att någon riktigt stavade ut orden för en. Det var intressant och om en verkligen gillar bildberättande så är det här nog en bok för en. Ja, den var faktiskt trevlig. En mysig bok att läsa och njuta av, skulle jag säga.

Jag har inte väldigt mycket att säga den här boken, är jag rädd, men som en sammanfattning så tyckte jag om boken, men jag tror att jag kommer behöva läsa om den för att verkligen se den klart. Det känns som att jag har missat något, trots att det är en såpass lätt bok att ta till sig. Ifrågasätt det inte, jag förvirrar nog mig själv mest. I vilket fall, jag tyckte om den här boken; den var trevlig, en mysig lässtund som inta tar så väldigt på krafterna och samtidigt är tillräckligt givande för att hålla intresset uppe - och kanske väcka lässuget lite.

Rekommenderas till er som gillar bilderböcker, en söt historia som utspelar sig i Paris, och som inte är ute efter något intellektuellt krävande. Såvida ni inte vill söka mening, precis som jag, och överanalysera en barnberättelse. Enkel, trevlig och lugn läsning. Kan väcka liv i läslusten, för er som har lite svårt för långa komplicerade böcker såhär i slutet på vårterminen :)

No comments:

Post a Comment

Smyg in en liten kommentar om ni orkar, vill och kan! :D Jag försöker att alltid svara på kommentarer, men om ni har en fråga så mejla gärna! :D