Friday, June 21, 2013

[MANGA] Blade of the Immortal (vol. 1-4)

Blade of the Immortal, Volume 3: DreamsongBlade of the Immortal, Volume 1: Blood of a ThousandTitel: 1. Blood of a Thousand; 2. Cry of the Worm; 3. Dreamsong; 4. On Silent Wings
Serie: Blade of the Immortal #1-4
Författare: Hiroaki Samura
Sidor: approx. 200/volym
Format: Paperback (Dark Horse Manga)
Release: 2010 (org. 1994+)
Blade of the Immortal, Volume 4: On Silent WingsBlade of the Immortal, Volume 2: Cry of the Worm
To end
his eternal suffering, he must slay one thousand enemies! Manji, a ronin warrior of feudal Japan, has been cursed with immortality. To rid himself of this curse and end his life of misery, he must slay one thousand evil men! His quest begins when a young girl seeks his help in taking revenge on her parents' killers...and his quest won't end until the blood of a thousand has been spilled!

RECENSION
Ifrågasätt inte layouten, jag har ingen riktig ork att bråka med blogspot och bildsystemet... Hehe. Okej, men, jag har läst fyra böcker i Blade of the Immortal-mangan och tänkte att jag skulle recensera dem för er lite snabbt. Eftersom det är manga, och därmed väldigt sammanhängande, så är det ingen idé att recensera en bok i taget utan jag valde att recensera de fyra jag läste och bilda en uppfattning av början av serien.
Så, det hela börjar med Manji, som visar sig vara odödlig, inser hur han har syndat... Eller, ja, han känner skuld över lite få grejer och känner att han inte vad han ska göra med sitt liv nu när han är odödlig och livet känns meningslöst... Så för att göra upp för sina  100 mord/synder så gör han det till sitt livsmål att döda ettusen onda män. Manji, moralens härskare!

Rin, å andra sidan, förlorade sina föräldrar till en man som har satt målet att förstöra alla svärdskolor i landet och förena dem till en - hans egen. Hon vill nu ha hämnd, men som den svaga flicka hon är så borde hon absolut skaffa sig en livvakt. Här kommer Manji in. Och eftersom Manji inte bryr sig om hur någon är ond, bara de är det, så hjälper han henne... OCH HÄR BÖRJAR VÅRT ÄVENTYR!

Så här har vi en svärdsälskande, odödlig galning och en hämndlysten tonåringen. VAD KAN GÅ FEL? Nej, men seriöst, det här är ganska awesome, varför ser ni så skeptiska ut?

Jag ska erkänna att jag var lite tveksam genom första och andra volymen... Men liksom mycket annan manga, det växer på en. Man måste ge serien en chans innan man slopar den helt, och det är precis det jag har gjort med Blade of the Immortal. Nu vill jag ha resten av serien på stört! Stadsbiblioteket är för segt, jag vill läsa meeeeer~!!!

Okej, men allvarligt nu då. Jag tycker om den här serien. Den är humoristisk, blodig, actionpackad och - kanske inte jättemycket - moral om samuraivärlden och 'the way of the sword'. Jag har lärt mig jättemycket bara av att läsa den här serien, så ignorant om östasien som jag är, och det var verkligen spännande att försöka hänga med i en främmande värld, som är baserad på historia - om än med en del övernaturliga teman. 

Jag tyckte om Manji, han är väldigt rolig, och även om han är lite full i språng när det gäller att hugga ned folk så är det på något sätt inte dumt. Eller jo, kanske lite dumt, men det är själva meningen med serien. Den ska inte vara fullt allvarlig, den är fiktiv trots allt, och det är meningen att man ska tycka att den kanske är lite fånig... men på ett bra sätt, enligt mig. Jag vet inte hur jag ska förklara, men jag gillar både serien och Manji.

Rin gillar jag, även om jag är lite tveksam då och då. Hon gråter... mycket... väldigt mycket... lite för mycket. Hon är en kvinna i feudala Japan, de ses som smuts oftare än vad som borde tillåtas, och hon är ung och kanske något naiv... kanske väldigt naiv... Men jag gillar henne. Hon har en viss glöd som gör att jag förlåter hennes gråt och naivitet. Jag kan acceptera det, för hon är inte irriterande. Hon har en viss charm. Sedan även att hon inte ifrågasätter sin väg som kvinna, även om det utspelar sig i en otroligt sexistisk värld, så hindrar det inte henne att försöka gjuta hämnd eller att försöka bli bättre på att slåss. Det är intressant med hennes karaktär, men jag hoppas på mer utveckling gällande hennes storyline i framtiden. Jag hoppas det blir bra.

Det här är en spännande serie. Det är mycket hugg och slag, mycket blod och gore, förvisso, men det är okej. Jag är inte superbra på att läsa actionfyllda mangas eller tecknade serier, men jag hänger med. Och det är okej. Det är roligt. Det är spännande. Jag gillar det.

Än är tredje volymen, Dreamsong, min favorit i serien. Jag vet inte varför, men det var där som jag verkligen fastnade. Jag vill läsa mer. Typ nu. Ge mig mer. Pretty please?

Språket är... Manji pratar i slang, vilket är passande för hans karaktär, men annat än det så är det ganska normalt som ett seriespråk. Inga problem på den fronten, förutom möjligen att de använder många japanska ord och uttryck. Det finns ordlista i boken, så man lär ju sig något, men det kan vara lite jobbigt ibland. Men intressant!

Så, kort och gott, för jag är väldigt trött och borde ha sovit för en timme sedan när jag läste ut Pandora Hearts vol. 2... Men icke. Ja, jag tyckte om de här böckerna. De var spännande och intressanta och jag vill gärna läsa mer just nu, och de var mycket bättre än jag väntade mig. Jag lånade dem mest för att jag är så dålig på att hitta manga, så jag tog något på tu man hand... Och det lyckades ju! Det är inte i klass med Death Note, förvisso, men fortfarande bra! Så, ja, om ni är intresserade av en rolig, blodig och actionpackad samurai-manga... be my guest! Finn den på närmsta bibliotek eller beställ hem den om den verkar tillräckligt intressant. Jag rekommenderar den som sagt, men det är inte det bästa jag har läst. Som en semesterläsning, för nöjes skull och inte för att behöva tänka så mycket eller frossa i något litterärt underverk... Ja, jag rekommenderar den :)

No comments:

Post a Comment

Smyg in en liten kommentar om ni orkar, vill och kan! :D Jag försöker att alltid svara på kommentarer, men om ni har en fråga så mejla gärna! :D