Friday, June 28, 2013

Ashes, Ashes by Jo Treggiari

Ashes, Ashes
Titel: Ashes, Ashes
Författare: Jo Treggiari
Sidor: 344
Format: Hardcover (Scholastic Press)
Release: 2011

Smallpox epidemic, floods, droughts -- for sixteen-year-old Lucy, the end of the world came and went, stealing with it everyone she ever loved. Even the landscape of her beloved New York City is ever-shifting and full of hidden dangers. As the weather rages out of control, she survives alone in the wilds of Central Park, hunting and foraging for food and making do with the little she has, while avoiding roving scavengers and thieves. But when an unrelenting pack of vicious hounds begins to hunt her, Lucy is not sure she can continue on her own. Then, suddenly, she is swept to safety by a mysterious boy named Aidan, who helps her escape the hounds and urges her to join a band of survivors. Reluctantly, she finds him after her home is destroyed; however, new dangers await her.
[Spoiler synopsis is spoiler:   An army of Sweepers terrorizes the camp, carting off innocent people and infecting them with the plague. Lucy and Aidan realize that it's up to them to save their friends, but Lucy doesn't know that the Sweepers have laid a trap - for her. There is something special about Lucy, and the Sweepers will stop at nothing to have her in their clutches.   ]
   Jo Treggiari spins a thrilling tale of adventure, romance, and one girl's unyielding courage through the darkest of nightmares.

RECENSION
Tack, kära synopsis, för att du faktiskt stavar ut hela jävla handlingen för mig innan jag ens har läst boken! TACK SÅ MYCKET (din värdelösa stjärtlapp!). Jag menar allvar, jag läste 264 sidor idag, tog en paus för att äta och bestämde mig för att skriva in all ovan stående information i den här recensionen så att när jag väl läst ut boken bara kunde sätta mig ned och skriva det här. Jag skrev av synopsisen och gissa vad jag hittade? Ja, en spoiler för de 80 sidor som jag ännu inte läst. WHAT? Sådant är inte okej.

Okej, men utöver att jag blev helt spoilad (även om det var en ganska naturlig utveckling med tanke på hur resten av boken sett ut) och i stort sett bara bläddrade igenom de sista sidorna av boken... Vad tyckte jag? Jo, mina vänner; den här boken var tråkig. Jag kommer ärligt talat inte ihåg varför jag köpte den för två år sedan, men när jag gjorde det trodde jag att den skulle vara bra (obviously). Det var den inte. Den var inte hemskt dålig, bara inte bra. Jag satt genom större delen av boken och undrade vad jag hade gett mig in på och om jag kanske har blivit för gammal för den här sortens böcker...

Handlingsmässigt så går den här boken ut på (redan i första kapitlet, mind you): 1. Snabbt förklara att världen gått under. 2. Träffa en kille (Aidan). 3. Låtsas ogilla Aidan. 4. Gå till resten av människorna. 5. Snubbla runt och vara dumma i huvudet. Ja, det är i stort sett boken spelade ut. Lucy spenderar första halvan av boken med att försöka övertyga läsaren att hon inte gillar Aidan, medans jag sitter här med en kopp te och skrattar falskt åt hennes naivitet. Ha ha ha, lilla barn... Jag vet inte riktigt, det kändes som att handlingen inte var riktigt genomtänkt, oerhört förutsägbar och bara allmänt löjlig. No thank you.

Apropå Lucy: jag märkte från första början att hon inte var en lovande karaktär. Det finns ingen karaktärsutvecklingen överhuvudtaget i boken, ingenting som en får mig att gilla huvudkaraktärerna. Det finns ingenting jag kan direkt sympatisera med, och jag förstår ärligt talat inte vad de ser i varandra. Jag vet ingenting om dem, annat än att jag tycker att de uppför sig som småbarn, och i slutändan löser sig självklart allt... suck. De är så uppenbara, så förutsägbara och jag blev bara allmänt uttråkad av karaktärerna i den här boken. De försökte inte ens underhålla mig.

Språket är det egentligen inget fel på (förutom några få missar vid grammatik-kollen), men det kändes ganska barnsligt. Jag vet inte, kanske var det för att ordningsföljden störde mig eller för att Lucy smittade av sig. Det kändes simpelt, barnsligt, och inte särskilt intellektuellt utmanande. Jag menar, hallå! Fanns det något med den här boken som faktiskt erbjöd någon sorts fascination eller ens något som höll intresset vid liv? Svar: nej. Efter en sida in i boken tänkte jag "oh boy, vad är det här för något..." och det syntes genom hela boken att den inte riktigt kunde få rätsida på sig själv. I grund och botten var den katastrofal, men jag tyckte mest synd om den.

Det finns ingen utveckling genom boken, förutom att de förflyttar sig från ett ställe till ett annat. Jag fick inte ens en bra beskrivning av skurkarna! De var så platta - så tomma - att jag inte ens orkade bry mig om att de stod som ett hinder för boken. För om vi ska vara ärliga, det var uppenbart vem som skulle segra i slutändan. De stod inte ens en chans! Det störde mig lite, att de endast var där för att fylla tomrum i berättelsen.

Jag avskydde inte den här boken, dock. Jag tyckte väl mest synd om den, och kände mig så trött. Den var tråkig, ärligt talat, och är väl egentligen inte något jag skulle rekommendera. Jag vet inte, det finns alltid andra människor som tycker om böcker som jag inte tycker om - kanske är någon av er bland dem? Jag vet inte. Jag skulle inte rekommendera den här boken, såvida en inte är ute efter ren och skär tristess och en platt story. Nej. Jag tycker bara synd om den här boken, tyvärr. Men den var lättläst och det gick någorlunda fort att bli av med den... Så tidsfördriv? Inte det bästa jag kan komma på, men ett sorts tidsfördriv skulle jag kalla det. Den här boken gör mig bara ledsen.

1 comment:

  1. Har varit nyfiken på den här boken i flera år, men nu åkte den ner ett par pinnhål på min att-läsa lista. Tråkiga och förutsägbara böcker är inget för mig, så tack för varningen ;)

    ReplyDelete

Smyg in en liten kommentar om ni orkar, vill och kan! :D Jag försöker att alltid svara på kommentarer, men om ni har en fråga så mejla gärna! :D