Thursday, February 28, 2013

Life of Pi by Yann Martel

Life of PiTitel: Life of Pi
(Svensk titel: Berättelsen om Pi)
Författare: Yann Martel
Sidor: 319
Format: Paperback (Canongate)
Release: 2001


After he tragic sinking of a cargo ship, one solitary lifeboat remains bobbing on the wild, blue Pacific Ocean. The only survivor from the wreck are a sixteen-year-old boy named Pi, a hyena, a zebra (with a broken leg), a female organg-utan... and a 450-pound Royal Bengal tiger.
The scene is set for one of the most extraordinary works of fiction in recent years.



RECENSION
WOAH. Den här boken är så... fyllande. Jag var full av tankar och känslor när jag läste den här boken och jag visste inte riktigt vad jag skulle göra med dem. Låt oss konstatera redan nu, här tidigt i recensionen, att jag älskar den här boken. Den är vacker och rörande och rent av fantastisk - liknande Water for Elephants, som jag också avgudade. Jag föreställer mig att den här boken inte lämnar någon utan en rejäl omskakning i tankebanorna eller utan att lämna ett ärr från en tigerklo i själen - bra är Life of Pi.

Så, vad har vi att arbeta med? Life of Pi är berättelsen om den indiske pojken Piscine Molitor Patel, ålder 16 när hans familj bestämmer sig för att flytta till Kanada och dör i en tragisk olycka ute till sjöss. Under de första 100 sidorna får man följa Pi innan själva berättelsens huvudkonflikt tar ett språng, då Pi praktiskt taget växer upp på ett zoo - vilket är anledningen till att hans reskamrat blir en Bengalisk tiger! Första delen av boken, innan olyckan, är fantastiskt vacker. Jag älskade att få lära känna Pi och hans kärlek till djuren, till vetenskap men även till religionen. Han är en underlig pojke, kan man väl säga, som tillhör tre religioner. Jag fick följa Pis uppväxt som Hindu, och senare hans möte med Islam och Kristendomen. Det var oerhört vackert, tyckte även jag som en bestämd ateist, och det var vackert på så många sätt. I den här delen av boken stöter vi på ett av mina favoritcitat från den:

"I challenge anyone to understand Islam, its spirit, and not to love it. 
It is a beautiful religion of brotherhood and devotion."

Åh, jag älskar det! Islam är inte min favoritreligion, inte på långa vägar, men det här citatet fick mig att inse varför. Jag förstår inte Islam, det kommer jag aldrig att göra, utan mina känslor för Islam kommer ifrån sådant som jag vet om den. Att veta och att förstå är inte samma sak, och därför är det här citatet oerhört betydelsefullt för mig. 

Följande så växte Pi som sagt upp på ett zoo - vilket betyder att han är ganska djurkunnig. Jag lärde mig otroligt mycket om djur - något som jag själv har ett visst intresse för - och det var så spännande att få läsa om. Pi använder sina kunskaper för att praktiskt taget tämja en tiger, för att skapa en maktbalans och en rangordning - där han stod som herren på täppan över det här stora, vilda rovdjuret! Det var makalöst och så förståeligt och jag bara älskade det.

Men, i vilket fall, fartyget de är på väg mot Kanada med sjunker och Pi är den enda överlevande människan. Med sig, i en livbåt, finns en tiger, en hyena, en zebra och en orangutang. Det är inga särskilt bra levnadsförhållanden, eller hur? I vilket fall så lyckas Pi överleva åtta månader på en liten livbåt tillsammans med rovdjur. Det är nämligen i slutet av berättelsen som vi börjar, vilket jag kommer till alldeles strax. Hela berättelsen är fantastiskt makalös, fantasin och logiken är som ett och jag bara njöt av hur Yann Martel hade lyckats koka ihop hela den här berättelsen. Riktigt skickligt!

Ah, till språk och berättarröst... Likt Water for Elephants så berättas den här berättelsen ett antal år senare, när Pi är vuxen. Det börjar i 'AUTHOR'S NOTE' på sida ett... Det står om en författare som reser till Indien, stöter på en man som känner Pi och som skickar tillbaka honom till Kanada för att berätta historien för författaren som sedan ska skriva om den. DET är så himla fantastiskt, Martel lurade och fick mig allt att klura rätt länge på om det här var verkligt eller inte. Eftersom även Författarens tack (Author's Note) var fiktiv så trodde jag först att det var verkligt, där författaren tackar Pi som gav honom berättelsen. Det är fantastiskt! Det gör att även författaren, som har skrivit om Pis äventyr, är fiktiv och det var bara så härligt att klura och bli lurad där under mer än 100 sidor. Riktigt roligt, faktiskt! 

Sedan har vi ju det här med själva språket... jag gillade det. Det var många komplicerade ord, ordvalen var speciella men det flöt på riktigt bra och jag tyckte väldigt bra om det. Boken är även berättad med humor och sådan känsla att det är svårt att tro att det inte är en självbiografi. Den känns oerhört realistisk och verklig och jag tyckte verkligen att det bara gjorde hela berättelsen bättre - och unik! Bravo, Yann Martel!

Karaktärerna... ja, det finns fler än en. I början har vi Pis familj, vilka jag tyckte om - speciellt eftersom de kändes verkliga. Hans storebror, Ravi, retade honom, hans mamma var typiskt moderligt och hans pappa ganska speciell. Sedan har vi ju då Pi... åh, Pi, en sådan härlig människa. Han är en harmoni av vetenskap och religion, och hans tillvägagångssätt gällande just religion var verkligen slående för mig. Jag är, som sagt, ateist och vanligtvis brukar jag antingen inte bry mig eller bli irriterad av folk - eller karaktärer - som tjatar om religion och trycker upp saker i ansiktet på mig. Pi gjorde inte det. Han förklarade sitt synsätt, hur han uppfattade det, men han försökte inte tvinga det på läsaren. Han ansåg inte att han hade rätt, att religionen var svaret på allt och han inte kunde förstå ateister - han gjorde inte det. För även om religion var naturligt för honom så försökte han inte tvinga sig på andras tankesätt. Det gjorde honom väldigt unik och härlig, för mig. För jag har ingenting emot religion - jag har något emot irriterande människor som använder religion för egna syften och trycker upp deras tankar och åsiktet i ansiktet på folk.

Pi är även väldigt modig och det var riktigt intressant att se hur han utvecklades under resan över Stilla havet och vilket mod han hade. Han var en fantastisk överlevare, med förluster och vinster. Han var inte perfekt, han försökte aldrig vara perfekt, och han var så ärlig i berättandet att det rörde mig djupt. Riktigt bra!

Har jag någon negativt att säga om den här boken? Nej, inte egentligen, mer än att mot mitten av boken så kändes det lite långdraget - men jag vill inte klaga. Det var nödvändigt långdraget, för även han uppfattade det som var fast i en livbåt mitt ute på öppna havet utan tillflyktsort eller land inom synhåll. Annars kan jag inte komma på något negativt egentligen... den här boken var förbluffande och underbar.

Rekommenderar jag den här boken? JA. Speciellt om du har läst Water for Elephants (Sara Gruen) och tyckte bra om den, för jag kände mig lite som när jag läste den idag. Detta var en fantastisk läsupplevelse och jag uppmuntrar er alla att försöka läsa den här boken. Fantastiskt!

2 comments:

  1. Åh, vad kul att du gillade den! Har den oläst i bokhyllan så nu blev jag jättetaggad på att läsa den! :D

    ReplyDelete
  2. Vilken underbar recension! Jag läste den i vintras och tyckte den var väldigt bra, om än lite seg. Men just det om religionen håller jag verkligen med dig om, fastän jag nog inte kunnat uttrycka det lika bra. Men det absolut bästa i boken tycker jag var slutet, jag blev så himla förvånad och sjukt sugen på att läsa om hela boken.

    ReplyDelete

Smyg in en liten kommentar om ni orkar, vill och kan! :D Jag försöker att alltid svara på kommentarer, men om ni har en fråga så mejla gärna! :D