Saturday, January 26, 2013

The Boy in the Striped Pyjamas by John Boyne

The Boy in the Striped PyjamasTitel: The Boy in the Striped Pyjamas
(Svensk titel: Pojken i randig pyjamas)
Författare: John Boyne
Sidor: 215
Format: Paperback (Black Swan)
Release: 2006

What happens when innocence is confronted by monstrous evil?

Nine-year-old Bruno knows nothing of the Final Solution and the Holocaust. He is oblivious to the appalling cruelties being inflicted on the people of Europe by his country. All he knows is that he has been moved from a comfortable home in Berlin to a house in a desolate area where there is nothing to do and no-one to play with. Until he meets Shmuel, a boy who lives a strange parallel existence on the other side of the adjoining wire fence and who, like the other people there, wears a uniform of striped pyjamas.

Bruno's friendship with Shmuel will take him from innocence to revelation. And in exploring what he is unwittingly a part of, he will inevitably become subsumed by the terrible process.


RECENSION
27/1 FÖRINTELSENS MINNESDAG.
(anledningen till att jag läste boken just nu)

Till att börja med så vill jag argumentera för en sak som jag läst mycket om på Goodreads om den här boken: Bruno. Jag vill även förtydliga att det här är ett fiktivt verk och ska därför inte tolkas som fakta. Till er som klagar på att Bruno är korkad, självisk, naiv, et cetera, tillåt mig att uttrycka mig någorlunda oförskämt: håll den jävla käften stängd. Levde ni under 1940-talet, i Tyskland/Polen? Nå? Gjorde ni det? Har ni någon jävla aning om vad folk gick igenom på den tiden? Ja, vi har läst om andra världskriget i historian. Självklart! När gjorde ni det? Tja, om ni är svenska, då läste ni förmodligen om det i åttonde eller nionde klass. Hur gamla var ni då? Fjorton eller femton. Hur gammal är Bruno? Nio. Han var nio jävla år och ni dömer honom för att vara dum i huvudet som inte förstår vad som pågår på den konstiga gården bakom stängslet, med underliga människor i randig pyjamas?

Det är absolut ingenting fel med Brunos tankesätt. Han är som sagt nio år gammal och har levt ett otroligt skyddat liv. Hans föräldrar berättar ingenting för honom, de håller honom väldigt skyddad, och därför känner han bara till den livsstil som han själv har. Ni var inte så mycket klokare när ni var nio, det kan jag säga med yttersta säkerhet. Bruno är så ignorant, det är rätt ord, för att han föräldrar inte förklarat för honom vad som pågår eller varför han borde tycka som de. Han är ett barn och dyrkar sina föräldrar, de är hans förebilder, och därför antar han att de har rätt - för de är de bästaste människorna i hela vida världen. Så tänkte vi också när vi var små, att våra föräldrar var bäst och alltid hade rätt när det väl kom till kritan. Han kan inte kritisera dem för att han inte förstår vad som händer och för att det känns helt orimligt för honom att inte lita på deras ord. Han förstår inte vad hans pappa är, en soldat och kommendant, eftersom ingen har förklarat det för honom.

Så, till frågan om hur han inte kan förstå vad som händer bakom stängslet. Han har aldrig hört om judar innan, eller att de är onda eller varför de ska hållas inlåsta. Han förstår inte grymheten som existerade. Eftersom hans pappa är en soldat så förstår han inte att de är de onda i det här fallet; han ser det inte som de vuxna ser det. Han är väldigt ignorant om omvärlden för att han inte lärt sig något bättre. Det är varför den här boken är en resa från naiv oskuld till ett medvetande om världen. Bruno ska inte förstå vad som händer - det är vad hela boken går ut på; att han växer och lär sig. Men han är fortfarande ett litet barn och förstår inte samhället som det var då. 

Jo, och jag läste någonting om att hur kan han inte fatta att det är krig i Tyskland. Han vet att någonting händer, men han förstår inte eftersom kriget då inte hade kommit så fullt till Berlin vid den tidpunkten och för att ingen förklarade för honom. Ingen berättade för honom vad som pågick, bara att de skulle släcka lamporna och vara tysta. Ingen förklaring över huvud taget; och det är där ni gör honom orättvisa.

Det är som om folk att fått för sig att huvudkaraktären ska förstå sin omgivning; som att han ska upplysa oss om hur det var att liva då - men inte såhär. Han upplyser oss, till en fiktiv del, om hur det kunde ha varit som ett tyskt barn att växa upp under andra världskriget. I ett skyddat hem där ingen erbjud någon information åt små barn. Denna ignorans är vad som driver honom genom boken, såväl som det till sist blir hans förgörelse.

Nu när vi har tacklat det här; jag stör mig lite på Bruno också. Men jag förstår honom (se texten  ovan). Han vet inte bättre och även om han kan ses som en bortskämd, naiv och korkad pojke så är det för att det är så han har blivit uppfostrad. Detta är bara speglingar av hans uppväxt, vad han har lärt sig om världen som har erbjudits honom. Så därför så hade jag inte så mycket emot Bruno.

Ah, till själva berättelsen då. Jag tycker att det är viktigt att man inser att detta är ett fiktivt verk, berättad av en brittisk man som föddes cirka tjugofem år efter Förintelsen. Detta är bara en idé av hur det kunde ha varit för ett tyskt barn i en skyddad familj; det är inte fakta. Så för er som vill läsa om hur Förintelsen verkligen var, leta upp en historiebok. Jag upprepar, det här är ett fiktivt verk. Det står fan på första sidan i boken:

THE BOY IN THE STRIPED PYJAMAS
a fable
by John Boyne

Ser ni? SER NI? En fabel. Det är inte äkta historia. LÄR ER SKILLNADEN. Okej, måste sluta försvara den här boken nu.

Så, vad tyckte jag om boken? Tja, helt okej, får jag väl säga. Jag fick lite otydliga signaler från författaren, ibland kändes det inte riktigt som om han riktigt visste vad han gjorde. Språket blandades ganska mycket mellan ett språk passande en nioåring till ett väldigt civiliserad vuxenspråk. Ibland talade Bruno som jag aldrig skulle kunna göra och jag talar ändå engelska ganska flytande (jag talar engelska hela dagarna för fan).

Några saker störde jag mig på i den här boken: 

1. Boyne kändes väldigt ALLIANSEN-partisk när det gällde Hitler. Det finns nämligen ett kapitel där Hitler hälsar på familjen och han beskrivs som en väldigt otrevlig och oförskämd man. Han stormar in i huset som om det vore hans eget, för fan! DET lät väldigt osannolikt - och partiskt. Jag har nämligen hört att, rätta mig om jag har fel, Hitler var en väldigt trevlig person när man talade med honom. Han ideologi och allt var rent skruvad, jag har ingen sympati för Hitler, men han var en trevlig människa rent socialt sett. Han kunde samtala och vara artig, vilket inte stämmer in alls i den här boken. Det känns som någon Alliansen, bl.a. Storbritannien, tycker om att beskriva honom - eftersom de är just partiska. Det var inte en neutral åsikt.
(Jag vet, det är ett fiktivt verk och Boyne hittade på sin egen Hitler... men det ska vara en trovärdigt, historiskt fiktivt verk då finns det vissa detaljer som en del kan störa sig på.)

2. Ord som ersatte verkliga uttal. Jag accepterar till fullo att Bruno inte kan uttala ord som Fuehrer eller Auschwitz. Istället säger han "The Fury" och "Out-With" vilket, i engelska öron, låter trovärdigt. Men tänk er nu att boken skulle vara översatt från tyska, då den faktiskt handlar om en familj som talar just tyska. Om Bruno verkligen skulle använda sig av dessa uttal, på tyska, med samma förklaring... det låter väldigt orimligt. Jag vet inte vad "Out-With" heter på tyska, men jag är ganska säker på att det inte låter som dessa ord på engelska. Bruno och hans syster, Gretel, förklarar platsens namn i början av boken som ett ställe som "they said out with the earlier residents" eller något liknande. Som i att de skulle ut, vilket låter rimligt på engelska... Men tyska? Jag tvivlar på det. Därför störde det mig.

I övrigt? Tja, jag tänkte nog inte på så mycket annat som egentligen störde mig. Jag tyckte att språket var ganska tråkigt, dock inte väldigt, men det var väldigt simpelt och lite irriterande ibland. Som jag sade, det växlade väldigt mellan att vara simpelt barnaspråk till vuxenspråk, och jag har ingen aning om varför. Men det lät och såg lite konstigt ut.

Jag tyckte den här boken var helt okej, lite bra, men inte i närheten av filmen. Jag grät under slutet av filmen, men boken väckte inga känslor över huvud taget hos mig. Jag tänker skylla på att språket helt enkelt inte frammanade några direkt sympatiska känslor. Men det är trots allt ett sorgligt slut, men det hade kunnat göras bättre, i min åsikt.

I slutändan så har jag absolut ingenting emot den här boken. Den var tillräckligt bra för att vara läsvärd, men ingenting som jag skulle vilja återbesöka. Då ser jag hellre filmen en gång till och mår illa av slutet. Rekommenderas om ni är intresserade av en fiktiv berättelse om Förintelsen, ur ett tyskt barns perspektiv. Helt okej och läsvärd.

4 comments:

  1. Jag läste boken i fyran eller femman tror jag på svenska och gillade den rätt mycket. Kommer ihåg att jag tyckte slutet var sorgligt i alla fall. Nu ska vi snart se filmen i skolan eftersom vi håller på att arbeta med första och andra världskriget. Så filmen är alltså ännu sorgligare?

    ReplyDelete
    Replies
    1. Jo ;___; Jag har sett den två gånger nu, men vi såg den i torsdags i skolan och jag hade glömt av halva filmen. Sedan kom jag ihåg hur det slutade och satt resten av filmen och panikade för hur det skulle sluta. Jag HATAR slutet, det är så jävla hemskt att det gör ONT i mig. Bokens slut var inte sådan emotionell tortyr alls som i filmen. Det var mest "oops, det slutade regna. Ooops, det blev mörkt. SLUT PÅ KAPITLET." Tror jag var ganska trött på boken vid det laget och jag visste vad som skulle hända, så det kanske var därför jag inte riktigt såg den sorgliga charmen i att Bruno inte förstår att han dör just då.

      Delete
  2. Sv: Åh, måste verkligen se filmen!! Vår lärare fick inte tag i den på något lagligt sätt så vi såg någon om Hitlers uppväxt/liv istället... är lite smått sur på vår lärare nu för jag såg verkligen fram emot att se den!

    ReplyDelete

Smyg in en liten kommentar om ni orkar, vill och kan! :D Jag försöker att alltid svara på kommentarer, men om ni har en fråga så mejla gärna! :D