Tuesday, January 8, 2013

Insurgent by Veronica Roth

Titel: Insurgent
Serie: Divergent #2
Författare: Veronica Roth
Sidor: 525
Format: Hardcover (Katherine Tegen Books)
Release: 2011

One choice can transform you—
or it can destroy you. But every choice has consequences, and as unrest surges in the factions all around her, Tris Prior must continue trying to save those she loves—and herself—while grappling with haunting questions of grief and forgiveness, identity and loyalty, politics and love.

Tris's initiation day should have been marked by celebration and victory with her chosen faction; instead, the day ended with unspeakable horrors. War now looms as conflict between the factions and their ideologies grows. And in times of war, sides must be chosen, secrets will emerge, and choices will become even more irrevocable—and even more powerful. Transformed by her own decisions but also by haunting grief and guilt, radical new discoveries, and shifting relationships, Tris must fully embrace her Divergence, even if she does not know what she may lose by doing so.


RECENSION
 Hmmm... ja, vad finns det att säga? Det kan ha att göra med att jag läste första boken - Divergent - för nästan två år sedan - och älskade den - men jag tyckte inte lika mycket om Insurgent. Jag vet inte vad jag väntade mig, något i samma klass som första boken som gjorde att jag sträckläste boken under ett dygn med knappt något sömn och väldigt lite mat eller motion. Jag blev helt absorberad av Divergent, men det tog längre tid innan jag kom in i den här boken. Jag erkänner att jag hade förträngt ett antal viktiga viktiga händelser från första boken och var lite förvirrad i början - det är trots allt nästan två år sedan sist - men när jag väl kom in i det igen så... jag vet inte, jag blev fortfarande inte helt inne i den här boken.

Kanske har jag växt upp lite och ändrat smaktycke när det gäller böcker, men den här boken nådde inte riktigt fram till mig. Jag kände tyvärr lite av ett... tvång när jag läste den här boken, som att jag var tvungen att ta mig igenom den, men samtidigt var jag väldigt bitter för vad som hände. Jag satt och grubblade och förbannade karaktärer och val i boken (om ni följer mig på twitter så kanske ni såg det igår kväll). Jag såg de värsta framtidar för boken framför mig när jag läste - men jag blev förvånad när jag hade fel. Här har vi något positivt med den här serien - den slutar aldrig förvåna mig.

Det var väldigt mycket som störde mig och gjorde mig bitter i den här boken, och jag är inte riktigt säker på varför. Kanske har det med min rädsla för uppföljare att göra... Trots att jag vet att det oftast är tvivel och förtroendesvårigheter som måste leda en bok ibland, för att det ska hända något, och jag respekterar det så länge som det inte blir överdrivet och paranoidt - men jag blev lite bitter av det.

Det hände väldigt mycket i den här boken, men det var inte särskilt svårt att hänga med. Roth har en bra berättarstil som sväljer läsaren och tvingar en att hålla sig intresserad - trots att man kanske är lite bitter - och jag uppskattar verkligen det här. Tris är en intressant berättarkaraktär och även om jag inte litade särskilt mycket på henne i den här boken - till skillnad från Divergent - så håller hon mig intresserad och på helspänn. Hon har brister och styrkor, som vilken annan människa som helst, och det är därför jag tycker om henne. Hon är inte en perfekt huvudkaraktär - men hon är en bra sådan.

Jag vill inte låta så bitter nu, så förstå snälla att jag tyckte väldigt bra om den här boken. Den slukade mig inte som föregångaren, tyvärr, och jag var lite bitter när jag läste... men jag tror att det har mer med karaktärerna att göra än själva handlingen. Jag ÄLSKAR karaktärerna, men jag ville inte riktigt acceptera Tris och Tobias tvivel.

SPOILER: Jag avskydde Tris för att hon gav upp på livet och bröt löften och hade hemligheter genom den här boken. Men jag är även lite imponerad men ändå irriterad på Tobias för att han blev arg och sedan bara förlät henne! Jag menar... det är BRA att han gör det, jag vill inte att de ska sluta vara tillsammans - de är fantastiska som ett par - men jag förlät inte Tris som han gjorde. Han var lite av en hycklare och det störde mig... men det störde mig på det sättet att både han och Tris var mänskliga. Jag uppskattar att jag kunde avsky och älska deras val, personligheter, etc. som jag kan avsky eller älska en verklig människas val, personlighet, etc. Jag uppskattar det, men det betyder inte att jag inte störde mig lite på dem.
   Jo, OCH HA SEX NÅGON GÅNG. Ni hörde ingenting. 
Slut på Spoiler.

Det hände så mycket i den här boken... överraskningar och allt möjligt. Jag väntade mig väldigt lite av det som faktiskt hände, och det var bra. Vad jag försöker säga är att trots att jag var lite bitter när jag läste så tyckte jag ändå om den här boken. Objektivt sett är det en riktigt, riktigt bra bok och jag rekommenderar den. Jag hoppas att ni kanske läste/läser den utan min bitterhet, för det förstörde nöjet av att läsa lite grand. Jag vet inte vad mer jag kan säga... Detta är en väldigt bra bok, men jag kunde inte förlora mig själv i den av någon anledning. Jag hoppas att ni kan det.

No comments:

Post a Comment

Smyg in en liten kommentar om ni orkar, vill och kan! :D Jag försöker att alltid svara på kommentarer, men om ni har en fråga så mejla gärna! :D