Tuesday, November 6, 2012

Frankenstein av Mary Shelley

Titel: Frankenstein
Originaltitel: Frankenstein; or, the Modern Prometheus
Författare: Mary Shelley
Sidor: 222
Språk: Svenska
Format: Inbunden (Bakhåll)
Release: 1818 (nytryck 2008)

Alla har vi stött på - om inte annat i filmparodier - varianter av historien om den galne vetenskapsmannen och hans ohyggliga skapelse, en varelse konstruerad av mänskliga likdelar som väckts till liv med hjälp av elektricitet, och uttrycket "Frankensteins monster" ingår som ett begrepp i vardagsspråket - men alla har nog inte stiftat närmare bekantskap med den ursprungliga källan till dessa spektakulära idéer: Mary Shelleys högst seriösa roman från 1818.

Lika mycket som romanen handlar om vetenskap som går överstyr handlar den om de avvikandes utanförskap. Monstret representerar alla som inte passar in i den "normala" gemenskapen. Monstret, outsidern, freaken, som ivrigt famlar efter minsta halmstrå, som hoppas hitta någon som helst variant av gemenskap. Men han har så ofantligt mycket emot sig, utseendet, ursprunget, hela sin fysiska frånstötande uppenbarelse.



RECENSION
Okej. Nu så. Frankenstein är, i min åsikt, en fantastisk bok med många olika teman som går att diskutera. Jag skulle kunna diskutera utanförskap, människans fördomar eller naturens moral ("Leka Gud") hur länge som helst, men jag tänker inte göra det för det vore något att skriva en temauppsats för och det här är inte en temauppsats. Jag tänker inte erbjuda det gudsfördömde internet med en legit temauppsats då jag vet att människor *host* typ några i min klass *host* gärna skulle kunna få för sig att använda den som ett skolarbete. Människor numera... SKRIV ERA EGNA UPPSATSER!

Iallafall, boken då. Ja, jag tyckte om den. Jag tycker vanligtvis inte om klassiker eftersom de har en tendens att bli vääääääldigt sega, vilket även den här blev, men den här var ändå rätt intressant. Ja, jag tycker om storyn och idén bakom berättelsen - det är romantiken i all ära, naturen och känslor i centrum. Jag tycker det är otroligt fascinerande hur Frankenstein hänger sig åt sitt experiment så fullkomligt, återför liv till döda kroppsdelar, och sedan kastar bort det när han insett vad han har gjort. Förtvivlad över sin kreation och sina handlingar, han förkastar sitt verk och försöker återvända till sin lugna, ungdomstillvaro. Tyvärr så plågas han av minnena och rädslan för sitt verk, i hopp om att det har gått under av sig självt och att han ska slippa ta ansvar för det. Genialt!

Nåväl, jag tycker väldigt mycket om det. Romantiken i all ära, som sagt, med väldigt mycket känslor och beskrivningar av just dessa och inte lika mycket utseende - förutom på omgivningar. Jag skojar inte, det är sjukt mycket detaljer och det blir väldigt segt efter ett tag. Jag fann det kännas som om ett kapitel varade i flera hundra sidor istället för bara fem eller sex, medans som jämförelse så kan jag lätt läsa tre 20-sidorskapitel i Game of Thrones utan att bli så trött som jag blev av Frankenstein. Jag antar att det är en psykologisk grej, men jag upplevde boken som ganska seg - men ändå bra.

Jag gillar temat, som sagt, och karaktärerna speglar detta på ett utmärkt vis. Victor Frankenstein drivs av samvetskval för sina handlingar och speglar utmärkt upplysningsmänniskan som söker efter kunskap samt att kunna överträffa naturen, samtidigt som han är väldigt känslosam och kan hänge sig fullt åt sin sinnesro. Känslorna är viktiga, som sagt. Monstret, å andra sidan, är den intressanta karaktären då han är den som föds som ny och måste, på egen hand, lära sig att leva i världen och i den kropp som har givits honom. Han är en god själ, i början, som drivs till förakt och hämndlystnad för människan som så fördomsfullt hotar och förkastar honom innan han ens har fått en chans att visa sitt intellekt. Han är en människa, trots sina återuppväckta kroppsdelar och övernaturliga livenergi, och han vill bara bli accepterad som en sådan. Tyvärr är detta icke fallet och han blir fylld med raseri och kan därför kanske ses som ond - men jag tänker inte acceptera honom som det. Ja, jag gillar karaktärerna på det sättet att de uppfyller berättelsens idéer.

Språket är gammalt, speciellt originalspråket som jag faktiskt lyssnade på som ljudbok eftersom jag inte orkade just när jag skulle läsa slutet, men det passar berättelsen bra. Det är berättat ur första persons perspektiv, vilket gör att språket är väldigt personligt och berättandet en tydlig röst. Det växlar, förvisso, mellan karaktärer, men det är ändå ganska passande för stilen. Ja, det är väl bra, men jag förtrollades inte av det.

Allt som allt så tycker jag att detta är en intressant bok, jag tyckte om den, men den var lite seg då och då. Men fortfarande bra och absolut något jag rekommenderar om man vill få läst någon klassiker, eller kanske som jag får välja mellan olika böcker från litteraturhistorien i skolan? Så, rekommenderas för den sakens skull! Väldigt bra och intressant bok, jag gillade den! :D


2 comments:

  1. Vi tittade precis på Frankenstein filmen i skolan, tyckte att den var riktigt bra och eftersom du tyckte om boken blev jag lite nyfiken på att läsa den också :)

    ReplyDelete
    Replies
    1. Filmen är ganska annorlunda, speciellt i slutet xD Men båda är bra :)

      Delete

Smyg in en liten kommentar om ni orkar, vill och kan! :D Jag försöker att alltid svara på kommentarer, men om ni har en fråga så mejla gärna! :D