Friday, November 16, 2012

En trevlig rant om uppföljare

Observera att Emelie har ett lite hett temperament ibland. Svordomar är att förväntas.
Vi tar inget ansvar för mentala skador orsakade av det här inlägget.
Please drink responsibly.

Jag har utvecklat en teori de senaste tjugo minuterna. Denna teori är grundad på min stora tvekan att påbörja den första uppföljaren i en serie, med andra ord nummer två i serien. Ni förstår, på senare tid har det tagit mig en lång tid att förmå mig fortsätta med serier. Exempelvis, Insurgent, Beautiful Darkness och Wolfsbane. Dessa är endast några få exempel, men jag har valt dessa för att de passar in i min teori. I vilket fall, dessa är de första uppföljarna (nr 2 i serien) på böcker som jag har tyckt bra om, kanske även älskat, och som jag har varit taggad på att läsa uppföljarna på. Så varför har jag inte läst dem? 

Jo, det beror till viss del på en sak som jag kom på idag - EPIPHANY - och detta hände när jag tittade på boktrailern till The Evolution of Mara Dyer av Michelle Hodkins idag, då detta är ännu en uppföljare jag är sugen på att läsa, eftersom jag tyckte väldigt mycket om den första boken. Ja, det var ju lite av en besvikelse.
"I couldn't believe that after everything I've been through, the boy I loved, would still be keeping secrets. I was wrong."

Tillåt mig att samla min kraft för att skrika. AAAAAAAAAAAAAAAAAAAAARRRRRRR
RRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRGGGGGGGGGGGGGGGGGGGGGGGGGHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHH!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!


1. Ha lite förtroende för din kille, för fan! Man måste inte berätta varenda jävla liten hemlighet man har för sin flickvän, din jävla horunge. Man får ha hemligheter, sådant som man helst inte delar med sig till någon. 

2. Nej. Bara... nej.

Jag vill inte ha en till jävla bok som handlar helt och hållet om huvudkaraktärens behov av uppmärksamhet från sin pojkvän. DE HAR OCKSÅ ETT LIV. Jag vill inte ha en till jävla bok som går ut på att du blir "overly attached girlfriend" för att din pojkvän döljer något från dig, för vet du vad? 9 utav 10 av de fallen i Paranormal Romance/YA beror på att han försöker skydda dig från något genom att inte berätta det. Visa lite tacksamhet, häxa. Jag vill inte läsa en bok som handlar om att du är en gnällig, needy bitch som utsätter sig själv för fara för att #YOLO och du vill ha jävla uppmärksamhet från din pojkvän som du påstår inte älskar dig längre. GUESS WHAT? HE FUCKING DOES.

Detta dilemma söker sig alltid till den andra boken i en serie, som vi kan se i exempelvis Crescendo (Hush, hush #2), där Nora tror att Patch har övergivit henne och yada yada, hoppa från klippor och blah blah blah. Nej, förlåt, fel bok, hon hoppar inte från någon klippa - hon är bara en gnällig bitch. Av den här anledningen, att författare för YA/Paranormal Romance söker sig till att handlingen för andra boken ska vara besvikelser, hemligheter och dåligt förtroende för varandra... DET ÄR SÅ JÄVLA UTTJATAT OCH TRÅKIGT ATT LÄSA ATT JAG VILL SPY PÅ DEM. Wow, vad originella ni är. Kom på något annat för er jävla uppföljare!

descriptionDETTA är varför jag är rädd för att läsa de första uppföljarna i en serie. Jag vågar helt enkelt inte läsa t.ex. Insurgent för jag vet att det kommer bli något liknande, kanske inte lika gnälligt, där Four kommer ha hemligheter för Tris och hon kommer bli paranoid, yada yada, de får varandra igen till slut - och de levde lyckliga i alla sina dagar. Men vet ni vad? JAG ORKAR FAN INTE LÄSA OM DET. Det är så jävla tråkigt att läsa om någon gnällig bitch som inte kan leva sitt liv utan sin pojkvän och jag har nästan fobi för att en bra serie ska få en sådan usel handling i en av sina böcker. The Mortal Instruments fick en släng av det, och jag tyckte det var jobbigt... det var inte dåligt just i den serien, men jobbigt ändå. Jag har sett för många spår av detta i uppföljare att jag helt enkelt inte orkar längre. Det är irriterande och pinsamt att författare inte kan komma på ett annat klimax för en uppföljare. 

Nå, detta är varför jag är rädd för uppföljare numera... speciellt i den här genren, och jag är trött på att vara det. Jag är trött på att inte kunna läsa uppföljare för att jag vet hur de kommer te sig; jag vet redan hur det kommer gå till väga. Det är irriterande och jag tycker inte det minsta om det. Så, kära författare, kom på något bättre för det börjar bli jävligt tjatigt. Jag vet, jag vet, det är så bra att splittra paret som blev tillsammans i första boken och få igång en ny storyline genom det... men NEJ, jag vill inte ha en till Crescendo

Jag blir så trött.
Jag rantade på Goodreads innan, om ni vill läsa det: clicky clicky.

4 comments:

  1. Håller med till 100% !!!!! Alltid samma sak, jag orkar inteeee D: Samma grej när huvudpersonen har en hemlighet från the love interest. Man bah... "OM INTE DU BERÄTTAR SNART SÅ GÖR JAG DET SJÄLV!!"

    ReplyDelete
    Replies
    1. .... jag inser såklart på efterhand att den komentaren makes no sense.. -.- ignorera mig, pls.

      Delete
    2. Hahha, jag förstår vad du menar, det är lugnt xD Jag behövde verkligen få det där ur mitt system bara... så lugn och snäll jag blev efter det xD

      Delete
  2. Haha, du kan vara lugn. Först blev jag också väldigt irriterad när jag läste bokens baksida, men efter att jag hade läst boken så förstod jag inte ens varför det fanns med där.
    Han håller inga stora hemligheter, hon blir inte bitchig över något sådant (hon fick reda på någon liten hemlighet eftersom hon läste i ett häfte han hade skrivit, men hon fick skuldkänslor och sa förlåt) och de stöttar varandra. Eller ja, åtminstone så gott som det går :)

    Men håller med dig, HATAR uppföljare där sådant händer och var livrädd för att det skulle vara samma sak här.
    Och btw: i Insurgent är det snarare Tris som håller hemligheter för Four.

    ReplyDelete

Smyg in en liten kommentar om ni orkar, vill och kan! :D Jag försöker att alltid svara på kommentarer, men om ni har en fråga så mejla gärna! :D