Sunday, July 15, 2012

LotR: Vecka 2

"Clothes are but little loss, if you escape from drowning."
- Tom Bombadil
Jadå, ännu en vecka har gått och vi har läst ytterligare några kapitel i första Sagan om Ringen-boken, eller hur? Hmmmmmmm? :3 Nåväl, annars får ni skynda er, för nu ska vi börja läsa vecka tres kapitel, vilket inkluderar slut på "bok" 1 i The Fellowship of the Ring, och sedan ska hela boken vara utläst om två veckor... rappa på nu!

Men, diskussionsfrågor ska det vara här igen. Har ni själva tänkt ut några? Jag hade en tidigare i veckan... den har jag glömt av, så jag får försöka komma på några andra. Hehe, det var mycket svårare den här veckan. Nåväl, vi får se hur det går^^ Tänkt gärna själva på några! :D Och glöm inte att svara och diskutera Annas frågor också här i eftermiddag :D

1. Tom Bombadil är väl en säregen personlighet. Vad tycker ni om honom? Själv finner jag denne figur någorlunda intressant, då han är väldigt... speciell. Han är en mystisk figur i första kapitlet för veckans läsning - The Old Forest - som är mästare i skogon, ett sagoväsen kanske man vill kalla honom. Äldre än skogen själv, närvarande sedan innan de första nybyggarna kom till Middle Earth och slog sig ned - flera tusentals år gammal är den här gubben. Och han sjunger. Liksom många i den här boken så sjunger han, och ofta om sig själv och om skogen. Era tankar kring den här figuren? Hur såg ni honom? Vad tyckte ni om honom när han först steg in i bilden? Jag föreställer mig honom som en blanding mellan Snusmumrik från Mumindalen och Tom Sawyer från The Adventures of Tom Sawyer. 
Okej, mest Snusmumriken, men lite med den där attityden som Tom Sawyer utspeglar... fast kanske snällare. Han är speciell, okej! 
   Jag var lite på min vakt mot den här karaktären, även om han var lite rolig... men mest kände jag att det blev lite utdraget och för mycket - med tanke på hur alla karaktärer i den här boken är. Det är för mycket snällt, och av någon anledning så är jag inte helt öppen för det. För mig, ska Lord of the Rings vara mörk och läskig, men det är väldigt många snälla karaktärer. Jag vill ha mer mörker och ondska, som det visserligen finns gott om i boken men inte tillräcktligt... jag vet inte, kanske är det bara jag. Era idéer och tankar?

2. Sångerna. Ja, det finns gott om sånger och en del kanske man känner att man vill skumma igenom för att det ska bli någon fortsättning i handlingen, men samtidigt kanske det finns något dolt budskap i sångtexten... jag har så svårt för det. Jag läser alla sångerna så gott jag kan, men vissa är jättelånga och jag kan inte hitta någon melodi i vissa så det låter jättekonstigt i mitt huvud och jag bara... gaaaah. Jag vill finna någon mer mening i sångerna än att de är intressanta och kanske oväsentliga, men ändå speciella just för den här boken. Sagan om Ringen är onekeligen väldigt speciell både i skrivsätt och handling. Det är full av allt möjligt, och Tolkien har skrivit den med ett fantastisk språk som sagoberättare... det är speciellt och inte rakt på sak, vilken skiljer sig från andra fantasy-böcker... men jag har lite svårt för det. Jag är en sådan som vill finna dolda budskap och mening med ALLT i vissa böcker, och därför kan det kännas lite onödigt med den där låten om Mannen i månen.... I don't even xD 
   Men samtidigt så älskar jag att det gör boken så speciell, och jag tycker om att läsa sångerna även om jag inte kan melodin och det kan låta hur sjukt som helst i mitt huvud... ja, det gör boken speciell. Vad tycker ni om sångerna? Läser ni dem, eller skummar ni? Har ni förresten hittat något budskap som jag kanske har missat? BERÄTTA!

DON'T TALK TO STRANGERS!
Jag trodde Bröderna Grimm lärde oss detta...
3. Naivitet. Det här är ett återkommande tema i boken. Det hänger lite ihop med Tom Bombadil, som jag var vaksam emot men som Hoberna (som det uppenbarligen heter på svenska... xD) välkomnade utan frågor. Det störde mig i The Hobbit också. Karaktärerna litar blint på främlingar så fort de utlovar lite mat och husrum. Visst, Tom räddade hoberna från den vita eken (träder, whatevs) och allt... MEN HALLÅ ELLER?! Jag hade då fanemig inte litat på en Snusmumrik som går och trallar i skogen och pratar med träd! Jag bara... alltså... men... wtf... jag... I DON'T EVEN! Jag förstår inte! Varför är karaktärerna så naiva? VARFÖR?! Förklara för mig VARFÖR?! Jag... ARRRRGGGHHH... Snälla, förklara och diskutera med mig. Varför? Ger det någon charm till karaktärerna? Tankar?


4. Tempo/händelseförlopp. Ja, vad tycker ni om tempot? Går det långsamt, går det fort, hänger ni med? Jag hänger med ytterst bra, och tycker till och med att det kan gå lite snabbare. Jag känner att det är väldigt mycket överflödigt i vissa kapitel, och det blir lite väl mycket som egentligen inte behövdes i handlingen... Nu är det visserligen intressant och speciellt för den här boken, men ibland känner jag att man skulle kunna rensa ut lite som inte är särskilt viktigt - t.ex. sånger - för att få lite kortare kapitel och så att man inte låter tankarna vandra från handlingen. Det är ju trots allt en grej, om det går så långsamt och med en massa andra grejer att man tappar bort handlingen när man läser. Uggh... hur känner ni för detta? Hänger ni med? Ställer det till med svårigheter? TANKAR?! 
   

Usch, det känns som om jag är jättekritisk den här veckan... ta det inte på fel sätt, jag tycker väldigt mycket om den här boken och jag älskar språket... men en del grejer får mig att låta som en jättekritisk människa XD Haha, ni får väl själva avgöra... nu, DISKUTERA! 
   Ledsen för kassa frågor den här veckan, ska bättra mig... kom verkligen inte på mycket för dessa kapitel. Vi får göra det bästa utav situationen, eh? :D Kram på er, och verkligen tack och vad roligt till er som har deltagit och diskuterat i föregående vecka! Ni är underbara! :D

9 comments:

  1. Tom Bombadill gillade jag, helt klart. Han verkade vara en riktigt skön karaktär och ja, kanske lite Snusmumrik-aktig men tänkte aldrig riktigt på hur han skulle kunna se ut. Det där med naiviteten tänkte jag inte alls på, jag upplevde det som att de visste vad de gjorde och att det kändes säkrare för dem att gå med honom än att eventuellt bli slukade av träd igen. Däremot tyckte jag att de blev lite väl öppna och naiva inne på värdshuset när Pippin (tror det var det..) pratar vitt och brett om Bilbo, Fylke osv. Han om någon borde veta att han skulle hålla tyst om sådant!

    Sångerna antingen skummade jag igenom eller läste inte alls. Stör mig lite när sånt finns med i texter i vanliga fall och läste någon i denna boken också men tyckte inte det gjorde något om jag skippade så då gjorde jag det :)

    Jag tycker inte alls det är svårt att hänga med och boken blir bara bättre och bättre :)

    ReplyDelete
    Replies
    1. Tack för svaret! Jätteroligt att så många är engagerade! :D

      Jo, visserligen verkade ju Snusmumrik-Tom som ett säkrare kort än det där trädet, men jag tycker ändå att de är lite barnsligt naiva ibland... hehe, och jag ville bara slå mig själv i ansiktet när jag läste att Pippin spillde ut i stort sett hela deras historia - man kunde ju tro att de var lite mer engagerade i sitt uppdrag att hålla allt hemligt, som de påstod i förra veckans kapitel xD

      Delete
  2. Jag var tyvärr aldrig stormförtjust i Tom Bombadill. Jag tyckte inte så jätte mycket om delen av boken där han var med, även om han var väldigt duktig som räddade våra hjältar vid inte bara ett, utan två tillfällen, haha.

    Sångerna gillar jag riktigt mycket!! Och jag blir väldigt imponerad av Tolkien som orkar skriva dem, då jag vet av erfarenhet hur svårt det kan vara, haha. Men jag tycker de ger en härlig och mer stämningsfull känsla till boken.

    Naiviteten hos karaktärerna var absolut något jag också tänkte på! Att de inte var de minsta misstänksamma mot en skum främling som knallar runt i skogen? Haha, va? Och sedan i världshuset så litade de väldigt fort på Smörblomma (konstigt namn, btw). Om jag varit de så skulle jag i alla fall tänkt tanken på att han faktiskt kunde förråda dem till de svarta ryttarna. Efteråt skrev visserligen Gandalf att de kunde lita på honom, men de gjorde ju det innan de läst brevet.

    Jag har inte så jätte stora problem med tempot, men jag önskar att det kunde gå lite snabbare. Det känns som om Tolkien trycker in lite för mycket beskrivningar ibland, och trots att de är vackra, så är de inte helt nödvändiga.

    Tack för frågorna, det var jätte bra! :D

    ReplyDelete
    Replies
    1. Fantastiskt svar, och med många punkter jag kan hålla med om :D

      Delete
  3. Hej, Emelie! Läste ikapp allt igår natt/idag morgon, därav det ”sena” svaret. Men jag har det mesta klart i huvudet i alla fall. Här kommer mina tankar:

    1) Jag var riktigt skeptisk till Tom Bombadil i det första kapitlet – var helt övertygad om att han bara spelade på att vara god för att senare visa sig vara både lömsk och slug. Men jag tror seriöst också att faran lurar i alla vrår.. Fast så var han snäll (och han påminner mig med om Snusmumriken), och när de skulle lämna honom vid landsvägen blev jag lite ledsen. Ändå kan jag inte annat än hålla med dig om att hemskt många (gillar att vi är såpass insnöade på att fler borde vara onda) är snälla. Fast samtidigt känns det ganska fint att Tolkien presenterar sjyssta typer, särskilt såhär i början av historien, för det känns lite som om dessa är deras allierade när mörkret slutligen fått sitt övertag. (Bok två och tre kommer absolut innehålla mer mörker.) Det goda och de mer glädjerika delarna representeras av de här typerna, och de visar på att hela Midgård inte har fallit offer för fienden. För när bok två och tre kommer med sitt mörker så behöver man ha haft lite ljus i bakgrunden, om någon nu förstår vad jag dillar om.. Lite godhet balanserar ut ondskan bättre, vilket citatet ”Every cloud has a silver lining” kanske beskriver det hela bättre, typ. Att endast läsa om mörker skulle nog göra de flesta deprimerade. Så genom dessa goda typer känner Frodo & c/o, plus en själv som läsare, att deras äventyr inte kommer vara helt omöjligt.
    Det som nyss skrevs känns så himla typiskt för fantasyböcker (och andra med för den delen) – att det ska vara ett ”krig” mellan de onda och de goda. Och jisses vad bra jag är på att ordbajsa för det sista var typ irrelevant!
    2) Sångerna är galna, om jag ska få säga mitt. Av någon anledning tyckte jag bättre om dem som fanns i Bilbo. I Sagan om ringen är vissa bara så jädrans märkliga, trots att jag gillar många av dem starkt och själv har en bra rytm när jag läser dem. Fast jag läser alla sånger! De bästa än så länge har varit Bilbos sång innan han försvann (som även Frodo sjöng/nynnade på när han lämnade Fylke) och den om Aragorn. Den om Aragorn är så jävla bra!! Det kanske säger något att jag broderade en del av citatet på en tygkasse och att det citatet är bland mina favoriter någonsin, heh? Ska såklart bifoga den: ”Not all those who wander are lost”, s. 220 – anledningen till varför den är på engelska är för att den svenska översättningen bara är tafflig..
    Ehum, blev väldigt sidospårigt där. Annars har jag nog lagt märke till en del budskap, men bara glömt dem.. Sorry! Jag blir så slukad av historien att jag glömmer bort att komma ihåg mina egna ”analyser” efter ett tag. (För övrigt älskar jag att jag säger det när jag läste andra veckans läsning igår.)

    ReplyDelete
  4. 3) De är verkligen naiva! Och det var ett element som störde mig som in i sören vad gäller Bilbo. Fast inget slår deras naivitet (för jag håller med Nilma om att Tom var deras bästa chans att överleva i Gamla skogen) när de befinner sig på Stegrande ponnyn. Pippin vill jag sparka till, sedan Frodo och också Merry – nästan alla med andra ord. Men. Detta kanske också ingår i själva ”god vs. Ond”-temat? Att man kommer rätt långt på att vara vaksam men inte på att endast vara misstänksam, lite så som Aragorn säger. Eller som han inte riktigt säger, haha. Det tankesättet kan appliceras idag med: Man ska såklart vara kritisk, men enbart skepsis kan slutligen fälla dig hårdast. För alla är inte där för att skapa problem för dig. Även om hobbitarna (som nyöversättningen säger om ”hoberna”) kanske är extra naiva..

    4) Jag hänger med, men tycker också (hör och häpna) att en del, exempelvis sånger, skulle kunna skalas bort! Visserligen börjar jag inte drömma mig bort, vilket brukar vara det vanliga, men vissa grejer är oväsentliga för drivet i historien. Skulle inte heller sagt nej till ett snabbare tempo fastän jag älskar det som det är nu.

    Tillägger en grej som jag tycker är så himla mysig, och som skapar både stämning samt framkallar starkt vemod, och det är att Tolkien har en tendens att ibland säga vad som händer med vissa av hans karaktärer. Detta användes mer i Bilbo, men i Sagan om ringen hade han det senast i berättandet om de bortsprungna hästarna som stod i stallet. Hur han avslutar ”kommande” historier för hur det kommer sluta upp med karaktärer som vi stött på under resan. Här får vi veta att hästarna letade upp Klumpe och att Tom tog de till Smörblomma, och att hästarna aldrig fick avsluta sitt äventyr. Smart sätt att få in det, särskilt om vi inte får träffa karaktärerna något mer senare, som får åtminstone mig att tåra till lite.

    Så. Det var det! Springer vidare till Anna nu.  Tack för goda punkter idag med!

    ReplyDelete
    Replies
    1. Hej Man! Vet inte om du kommer se det här, men eftersom du skrev en del saker här också som jag skulle vilja svara på så gör jag det ändå här^^ Jag hade ingen aning om att det var Tolkien som från början hitrtade på "Not all those who wander are lost" så jag tänke bara att han hade använt det. I vilket fall som helst så ÄLSKAR jag det citatet! Så himla fint.

      Dessutom vill jag hålla med dig om att jag gillar att han berättar vad som händer med karaktärerna senare. Då behöver man inte sitta och undra över ett svar och det känns även som att han berättar en saga som han redan vet slutet på, eller hur man nu ska säga:)

      Delete
    2. Erkänn det är fantastiskt? Tolkien är en underbar, allvetande sagoberättare och det gör det hela ännu roligare att få läsa. Som med karaktärer som man inte får se mer av i historien, ett snabbt avslut på vad som hände dem är underbart att få i en lite saga :)

      Delete
    3. Precis är mitt svar på era båda kommentarer!

      Tolkien, ett charmtroll - vem visste det?

      Delete

Smyg in en liten kommentar om ni orkar, vill och kan! :D Jag försöker att alltid svara på kommentarer, men om ni har en fråga så mejla gärna! :D