Monday, July 11, 2011

Die for Me by Amy Plum

Titel: Die for Me
Serie: Revenants #1
Författare: Amy Plum
Sidor: 341
Format: Hardback (Harper Teen)
Release: 2011

My life had always
been blissfully,
 wonderfully normal.
But it only took
 one moment to change
everything.

  Suddenly, my sister, Georgia, and I were orphans. We put our lives into storage and moved to Paris to live with my grandparents. And I knew my shattered heart, my shattered life, would never feel normal again. Then I met Vincent.
   Mysterious, sexy, and unnervingly charming, Vincent Delacroix appeared out of nowhere and swept me off my feet. Just like that, I was in danger of losing my heart all over again. But I was ready to let it happen.
   Of course, nothing is ever that easy. Because Vincent is no normal human. He has a terrifying destiny, one that puts his life at risk every day. He also has enemies... immortal, murderous enemies who are determined to destroy him and all of his kind.
   While I'm fighting to piece together the remnants of my life, can I risk putting my heart - as well as my life and my family's - in jeopardy for a chance at love?

RECENSION
Who, I'm on fire! Jag känner att jag börjat känna igen min idé om att råläsa hela sommaren, och den har börjat ta form. Men nog om att jag bara har en vecka till på mig att råläsa, till själva boken. Ungefär halvvägs genom boken förstod jag titeln, men jag tänker inte spoila den... ni får helt enkelt läsa och lista ut det själva, eller låta bli. I vilket fall, vad ni än väljer, så tyckte jag att Die for Me faktiskt var ganska bra. Den är lite typiskt YA paranormal romance, easy-going, som jag lärt mig känna igen numera, och i början trodde jag att jag skulle stöta på en Twilight-ripoff (därför är det även ganska ironiskt att det står "Good thing you didn't hook up with a vampire"... och ja, jag höll på att garva ihjäl mig åt det, även om jag inte citerade det ordagrant, symboliken är densamma C:), men det ändrade ganska snart riktning... lite grand. Det är inte typiskt ripoff, men jag antar att det hör lite till genren.

Jag gillade faktiskt den här boken, den var ganska underhållande att läsa... Vincent och gänget revenants är faktiskt rätt roliga, och jag kom på mig själv med att småflina lite varje gång någon sa något roligt. Jag tyckte även inte att Kate var en särskilt dålig karaktär, då hon faktiskt kom med lite egna kommentarer och sakrasm, utan jag tyckte ändå att hon var ganska bra. Även om det blev lite för mycket deprission i mitten av boken. Jag kommer till det nu:

I början kändes det som att Plum kastade in karaktärerna snabbt och enkelt i en romans bara för att köra igång. Jag gillade inte riktigt det, eftersom det kändes som att hon tvingade fram en romans innan de ens kände varandra (inte som själsfrände-principen, tack och lov, men inte långt därifrån). Plus att hon börjar nämna att Kate ofta känner att hon känner en del människor, även om hon aldrig har träffat dem, som om det skulle leda till att hon kände igen Vincent på det sättet... det tog slut direkt och nämndes inte igen efter det, så jag förstår inte riktigt grejen med att ens nämna det. Men, efter att vi kastats in i en attraktion, Kate och Vincent är allmänt gulliga och kärlekskranka (även om Kate vägrar se det som något annat än 'tänkbar framtida romans'), lite roliga här och var, samtidigt som Kate även presenteras till de övernaturliga reventant-livet, det mystiska liv som Vincent har i släptåg. Och efter det kommer depressionen: jag tänker inte berätta varför, men i mitten av boken så går båda två och plåga sig själva med att inte träffa varandra, and then we're back on track. Det känns som att jag beskriver hela boken nu, men det kändes lite nödvändigt.

Så, boken var faktiskt ganska gullig och lite rolig, och det var även intressant att det inte handlade om vampyrer, eller varulvar, eller féer, eller något annat weirdo övernaturligt - det här var ändå rätt nytt. Jag tyckte att boken var bra, men inte mycket mer än det. Dock kan jag inte riktigt säga att jag är besviken, innerst inne visste jag nog att det skulle sluta med något liknande.

Språket var bra, inget märkvärdigt eller magiskt, men inte dåligt på något sätt och vis. Fast det gav mig inte känslan att Plum var en debutantförfattare - vilket hon faktiskt är - som Claire de Lune gjorde, så det var väl rätt bra.

Karaktärerna var helt okej, jag tyckte om de flesta. Kate är väl den där typiska hjältinnan i historien, men hon kändes inte på något sätt dålig eller irriterande. Jag tyckte att hon var rätt okej - speciellt när hon var rolig. Vincent är inte särskilt annorlunda, förutom att han är den där som måste vara döhet, och grym på alla sätt och vis... vad var hans brister nu igen? Jag kommer inte ihåg. Perfekt pojkväns-material... tja, om man bortser från att han inte är riktigt mänsklig. Men ändå, rätt bra, men inte särskilt märkvärdigt.

Jag tror det förklarar vad jag tyckte om boken - bra, men inte särskilt fantastiskt. Så om man vill ha en ganska enkel YA paranormal romance direkt ifrån Paris, be my guest, eller om man bara vill ha en lätt bok att läsa. Den var faktiskt rätt bra, och det go mig bara fyra och en halv timme att läsa den (okej kanske fem, för jag tittade påStolhet och Fördom och avbröt min sträckläsning för det).

Nu tänker jag förmodligen gå och lägga mig igen, eftersom jag verkligen borde sluta läsa tills klockan fem på morgonen, eller ännu värre - stanna uppe till halv sex för att recensera boken också... duktigt, Emelie, duktigt. Så betyg:´
7/10

No comments:

Post a Comment

Smyg in en liten kommentar om ni orkar, vill och kan! :D Jag försöker att alltid svara på kommentarer, men om ni har en fråga så mejla gärna! :D